Det tomma huset

Nittonåriga Sonja Jansen fixar med vattenspridaren i grannarnas trädgård när hon plötsligt hör ett dämpat ljud, som slag mot glas. Hon vet ju att ingen är hemma. Grannarna är bortresta och Sonja, som ska vara ensam hemma över sommaren, tjänar lite fickpengar genom att klippa gräset och vattna.

När Sonja tittar upp mot köksfönstret fångar blicken en rörelse. Hon ser en äldre kvinna med någon slags huvudbonad, något turkost.

Har grannarna kommit hem tidigare? Eller har någon annan tittat förbi? En släkting kanske?
Sonja går upp för trappan och ringer på, men ingen öppnar.

Esme Madsen har snabbt dragit sig tillbaka från fönstret. Nu står hon i farstun, men tjejen i shorts och linne har sett henne. Esme lyssnar och tänker: ”Tjejer som kommer in i trädgårdar. Sådana störningsmoment är farliga, hon skulle bara veta vad hon kan råka ut för.”

Nyutbildade Lydia Winther, som kallas Snø, har jobbat tre veckor på utredningsavdelningen tillsammans med poliskommissarie Marit Nilsen när deras chef plötsligt står i dörren. ”En tjej i Bekkelaget har ringt och berättat att det är främmande människor inne i hennes grannhus som är tomt. Ja, hon har anmält det hela tre gånger nu …”
 
Väl på plats i det sommartomma villaområdet viftar den betydligt mer erfarna kommissarie Nilsen bort det hela. Men Snø har svårt att släppa tanken på Sonjas iakttagelser och mot bättre vetande börjar hon göra egna efterforskningar om kvällarna. Samtidigt får hon ett gammalt olöst fall att öva sig på. En kvinna som försvann spårlöst för sju år sedan. Så anmäls ytterligare ett försvinnande.

Och snart har det som börjar med en iakttagelse i en grönskande trädgård växt till ett mörkt, livsfarligt spel med förgreningar högt upp i den mäktiga norska oljeindustrin …