Dansa min docka

Örebro, fredag 20 januari 1967. Hindersmässan är i full gång och marknaden lyser upp som ett bloss i vintermörkret med knäckäpplen, hemstöpta ljus och stickade vantar. Det är råkallt och i Svartån flyter bruna isflak ner mot slottet. Plötsligt hörs ett skrik. ”En människa, det såg ut som en kvinna i ån!”

Den döda visar sig vara 43-åriga Mary Billbro, som anmälts saknad av en läkare på Västra Marks sinnessjukhus. Där har hon hållits inlåst hela sitt vuxna liv, eftersom hon ansetts tillhöra de ”sexuellt opålitliga”.

Örebro, måndag 26 november 2018. ”Jag är hotad till livet”, säger Eva Kulitz när hon sätter sig mitt emot Kristoffer Bark i polisens förhörsrum. Kristoffer lyssnar uppmärksamt på Evas berättelse. Hon har fått hotbrev under en längre tid, och när hon var ute och dansade i Brunnsparken på lördagskvällen passade någon på att lemlästa hennes älskade katt. Vid hemgång kände hon något i fickan på kappan hon hängt ifrån sig, och hittade en avskuren, blodig tass och ett meddelande: ”En sista varning, om du fortsätter forska i det som inte angår dig ska du dö.”

När förhöret är avslutat går Kristoffer upp till Tornrummet för att få vara ifred och tänka. Mot allt förnuft har han förälskat sig i Mia Berger, den terapeut som polischefen tvingat på honom, och nu när terapin är avslutat har han tagit mod till sig och bjudit ut henne. Till hans stora glädje och nervositet har Mia tackat ja, men det finns något han måste berätta för henne …

Samtidigt tar han Evas fall på största allvar, och sätter i gång en utredning som leder honom tillbaka till mitten av förra seklet. Finns det någon koppling mellan hoten och de fruktansvärda gärningar som en gång utfördes på sinnessjukhuset Västra Mark?