Fädernas missgärningar

Alltsedan den prisade debuten Solstorm 2003 (som filmatiserades med Izabella Scorupco i huvudrollen som åklagare Rebecka Martinsson), har författaren och juristen Åsa Larsson haft sin givna plats i den svenska deckareliten. Uppföljarna, Det blod som spillts, Svart stig, Till dess din vrede upphör och Till offer åt Molok blev alla stora succéer, och nu är det äntligen dags för den 6:e och avslutande delen i Rebecka Martinsson-serien, Fädernas missgärningar. Som vi har längtat!

När åklagare Rebecka Martinssons chef Alf Björnfot på åklageriet i Kiruna drog iväg på långledighet gjorde han hennes kollega Carl von Post till tillförordnad chefsåklagare. Sista dagen på jobbet hade Björnfot kommit in till Rebeckas rum och satt upp en gul post-it lapp på hennes anslagstavla, ”Jävlas inte” stod det på den med stora bokstäver. Det var ett skämt, men hon förstod att det var allvarligt menat. Hur illa hon än tyckte om von Post måste hon, mot sin vilja hålla sams med honom, han var numera hennes chef. Det gjorde henne bitter och nedstämd. Och mycket riktigt, von Post gav henne flera mördande tråkiga arbetsuppgifter, sådana hon var överkvalificerad för, och det visste han. Hon hade lämnat sitt jobb som högavlönad advokat på Mejjer och Ditzinger för det här åklagarjobbet, helt frivilligt. Bara att bita ihop, även om det sved.

Förhållandet med hundföraren Christer Eriksson var också över, och det var hennes eget fel, hon hade sabbat det. Han hade en ny kärlek nu, och hur hon än försökte kunde Rebecka inte låta bli att hålla koll på dem. Det smärtade att se Christer som verkade så lycklig.

Hennes funderingar avbryts av att telefonen ringer, hon hör rättsläkare Lars Pohjanens kraxande röst i luren. Han vill visa henne ett lik, en död man som hittats i en frys i källaren till ett gammalt hus ute på en ö. ”Kom hit nu, Martinsson, innan jag ångrar mig.” Väl framme vid Kiruna lasarett möts hon av en sjuklig och skröplig Pohjanen, med hud gul som gammalt papper, mörka ringar under ögonen och infallna kinder. Han leder henne fram till den döde på stålbänken, den skjutne mannen som hittats i frysen hade legat där en lång tid. Tatueringarna på bröstet antyder att det är en gammal boxare. Och Pohjanen vet vem han är …

Nu har han bara en önskan, och det är att Rebecka ska ta sig an fallet, och utreda mordet på den döde. När Rebecka får reda på namnet på frysens ägare får hon en chock. Men hon går motvilligt med på det. Hon kan inte neka en döende mans sista önskan.

Snart har Rebecka även en ny mordutredning på sitt bord. Spåren löper samman och leder också till mörka hemligheter i hennes egen familjehistoria …