Rotfast

Det var Haldis fel att hennes sexårige lillebror Joar försvann spårlöst i den stora urskogen utanför deras hem. Han återfanns aldrig. Det var vad hennes far hela tiden sa. Att det var Haldis som var skyldig. Att hon lockat brodern in i skogen med flit. Att hon bar den onde i sig. Trots att det gått över trettio år sedan det hände vägrar den dominerande fadern att lämna det förflutna bakom sig. Efter händelsen försvann även modern spårlöst. En lapp med några handskrivna rader var allt hon lämnade efter sig. Och en splittrad familj. Hon hade visserligen inte mått så bra, och blivit illa behandlad av mannen, men var hon verkligen kapabel att lämna sin dotter? Eller blev hon tvingad? Kunde hon rent av ha tagit sitt liv?

Nu har den sjuklige och åldrade fadern flyttat in på ett äldreboende och Haldis återvänder till det nu tomma barndomshemmet invid skogen. Trots att närheten till den täta skogen utanför fönstren skrämmer henne vill hon nu, mot sin fars vilja, flytta in i huset och börja om på nytt. Lämna allt gammalt bakom sig.

Försiktigt, men snart allt ivrigare, börjar Haldis gå igenom huset, garderober och lådor som hon aldrig tidigare öppnat. Men det dröjer inte förrän hon gör flera märkliga och skrämmande upptäckter i hemmet och i omgivningarna som skakar henne in i märgen. Framför allt det hon hittar i faderns arbetsrum, i hans nattygsbord och uppe på vinden …

Det verkar inte som om hon fått veta hela sanningen om sin mamma, och när hon börjar gräva mer kryper minnena närmare än någonsin. Kommer hon att våga konfrontera sin far?

Kanske är det inte bara Haldis som borde vara rädd för skogen …?