Frida Kahlo och kärlekens färger

Hemma omgav sig Frida Kahlo med tusentals ting som hon älskade - alltifrån sagoväsen som hon tillverkat till teckningar, böcker och yppiga vaser. Vid en första anblick verkade hennes rum fullbelamrat, men för Frida hade var sak sin plats. Sitt ordningssinne hade hon tagit efter sin tyske far och hon behövde både prylarna runt omkring sig och ordningen.
Så en dag vaknar hon upp på sjukhus. Därinne är det kvavt och unket men det fuktiga gipset som kallnar mot huden får henne att huttra. Smärtan skär som knivar och hela överkroppen är bandagerad. För läkarna var det en medicinsk sensation att hon fortfarande var vid liv, men Frida har svårt att känna tacksamhet över att ha överlevt.
Men mot alla odds återvänder livslusten och hon bestämmer sig för att kämpa vidare. Det som får smärtan att försvinna en stund är när hon tecknar och målar. Hon lovar sig själv att hon ska måla sitt liv vackert. Hon öppnar målarlådan med oljefärgerna och drar med fingret över den blå och den magentaröda. Blå som jakarandans blommor, rött som hennes blod, röda som torghandlerskornas kjolar. Och där tar livet en helt annan vändning ...