Sockerormen

Agnes kallade henne mamma från början, men sedan blev det Anitamamman. Hon ville helst det. Varje dag kom mormodern hem till dem och hjälpte till, Anitamamman var inte speciellt bra på att sköta om sin lilla dotter, och hon glömde ibland att ge Agnes mat, hon låg mest på en soffa och stirrade i taket. Agnes var inte ett välkommet barn.

Men så hände det som förändrade allt. Underbarn, det var vad mormodern kallade henne den där dagen när Agnes som 2-åring lyckades ta sig upp på pianopallen hemma hos mormodern, hittade tangenterna och började spela. Det var som att fingrarna hittade själva. Hon hade musiken i sig.

Några år senare kommer den före detta världsartisten och musikläraren Frank Leide in i Agnes liv, han ska ge henne pianolektioner. Varje onsdag kommer han hem till henne och Anitamamman. Hon verkar gilla honom.

Inte långt därefter presenterar Frank Agnes för en pojke i samma ålder, Kristian. Agnes känner igenom honom från lekskolan. Kristian är duktig på cello, så Frank får en idé om att de två ska börja spela ihop. De har talang. Snart hittar de också pojken Miika. De tre lite udda barnen blir snart nära vänner. Kanske kan de bilda en ensemble tillsammans med Frank? Snart börjar de spela i kyrkor och på mindre konserter. De börjar tillbringa alltmer tid hemma hos Frank, han finns där för dem närhelst de behöver. Han har alltid ett vänligt ord, ett plåster eller en godisbit till de barn som behöver det.

Men frågan är vem Frank Leide egentligen är: En trygghet när föräldravärlden sviker eller det största sveket av dem alla …?