Alltid en dotter

Eve har jobbat på samma sylta i tio år. Det börjar kännas i ryggen, en molande smärta och det gör ont i benen. Det har varit en tuff dag på fiket med massor av folk trots det kyliga aprilvädret, typiskt Missouriväder. Rastlöst har hon tittat på klockan under hela dagen. Hon längtar hem till middagen och samvaron med sin 13-åriga dotter Junie. De har inte setts sedan dagen innan, då Junie sovit över hos sin bästa vän Izzy. De två flickorna var som ler och långhalm och har varit det i flera år. En del i staden var skeptiska till deras vänskap, man undrade hur någon som Izzy Logan kunde beblanda sig med någon som Junie, hon som tillhörde den fattiga delen av staden. Men Eve är van, den trasiga uppväxten i husvagn i trailerparken med en alkoholiserad mamma har satt sina spår. Tur att hon hela tiden haft sin bror Cal, han har alltid beskyddat henne. Cal som hade chockat alla med att utbilda sig till polis, när större delen av deras uppväxt hade gått ut på att hålla sig undan för just polisen.
Junie är ljuset i Eves liv och det enda hon velat är att ge dottern en någorlunda god barndom, så långt ifrån hennes egen det är möjligt.
Det är när Cal kommer till fiket denna lördag som Eve får en tung klump i maggropen. Det som gnagt i henne hela dagen. Sirenerna som hörts borta från lekplatsen en bit bort, oron som hon förträngt fram till nu. Hon behöver bara titta på brodern och hans röda och svullna ögon för att få sina värsta farhågor besannade … Junie och Izzy har hittats brutalt mördade i lekparken, samma lekpark de hade lekt i som små.
Nu har den inträffat till slut, katastrofen Eve förutsett i samma sekund Junie föddes. Hon hade inte kunnat skydda henne.
Från denna stund har Eve bara ett enda mål i livet, att finna den mördare som tog hennes dotter ifrån henne. Sökandet tar henne från stadens ruffigaste kvarter ut till de omgivande skogarna och slutligen till barndomens trailerpark. Och mörka hemligheter kommer upp till ytan …