Bilder av henne

Det hade börjat som en vanlig dag. Det var Andys 31-årsdag och den skulle firas med en lunch på tu man hand med mamma Laura på en restaurant i en galleria i Belle Isle. Sedan hon lämnat New York bor Andy i en etta ovanpå mammans garage och arbetar som sekreterare på en polisstation, inte särskilt glamoröst eller framgångsrikt, men hon hankar sig fram, lite lagom håglöst. Laura och Andy står varandra nära. Alla älskar Laura, vare sig hon är i sin yrkesroll som logoped, som företagare, vän eller mamma. Hon är alltid vänlig, men en kärv humor. Var hon än befinner sig kommer det fram folk som vill prata med henne, så också nu, mitt i en mor och dotterstund. Men Laura finner sig i det, alltid lika vänlig och tillmötesgående.

Plötsligt förändras allt.  Först blir det kusligt tyst i restauranten, sedan breder fullt kaos ut sig. Skrik, gråt, folk som springer, hukar sig. Kulor. Pang. Pang. Blod överallt. En desperat man riktar en revolver och sedan en kniv mot Lauras bröstkorg. Förlamad av chock och skräckslagen ser Andy hur hennes mamma, helt kallt, oskadliggör angriparen genom att sticka kniven i hans hals. Han är död innan han når golvet. Andy tror inte sina ögon. Vad är det hon har bevittnat egentligen? Hade Laura dödat honom med berått mod? Är det möjligt?

Hon förstår ingenting. Mammans kyla, hennes ilska, det var som om en iskall avgrund hade öppnat sig mellan dem. Hon hade aldrig upplevt henne så.  Kunde hon dödat någon fast hon inte behövde?

Hon inser att hon inte har en aning om vem mamman är.

Hennes mamma var en femtiofemårig logoped , hon spelade bridge och bodde i en bungalow, hon mördade inte andra människor.

Andrea tvingas ge sig av på jakt efter svar. Ett sökande som för henne över hela USA och trettio år tillbaka i tiden, till en tid när Laura hade ett annat namn och levde ett helt annat liv ...