Det är Saga, 6 år, som hittar sin pappa Henrik död ute vid kaninburarna på familjens bakgård den där frostiga höstdagen. Han har skjutits ihjäl.

Efter dådet befarar polisen att mamman Maja var den egentliga måltavlan eftersom hon tidigare har vittnat i en rättegång. Som präst ville hon göra det rätta. Som präst ville hon göra det rätta. Henrik hade varnat henne, sagt hur farligt det kunde vara, men hon hade vägrat lyssna. Det goda måste segra. Nio av tio gånger var det hon som matade kaninerna på morgnarna, men just denna dag var det Henrik …

Man förstår att gärningsmannen med all sannolikhet inte skulle ge upp förrän Maja var död. Maja, Saga och tonårssonen Nemo måste fly utomlands.

Några månader senare sätter de sig på ett plan till Gran Canaria. Med nya identiteter och med allt de äger packade i några väskor flyttar de till en ensligt beläget hus, långt uppe i bergen. Där ska de bygga upp ett helt nytt liv, men skräcken för att deras bakgrund ska avslöjas finns där hela tiden. Maja måste skydda sig själv och sina barn från en hänsynslös mördare, det är hennes ansvar. Bara hennes. Den svenska polisen kan inte hjälpa dem längre …

I ett av de största och lyxigaste husen på ön på bor det svenska paret Estelle och Martin. I det vitputsade 350 kvadratmeter stora huset med panoramafönster som vetter ut mot havet flödar cavan på de lyxiga middagarna. Martin jobbar med sina affärer, Estelle ägnar sig åt barnen. De lever ett bra liv, men allt oftare ställer Estelle sig frågan vad hennes man faktiskt arbetar med. Och är detta det liv hon vill leva? Och vet hon vad dottern Tindra egentligen sysslar med?

Maja och Estelle börjar umgås. Men ju närmare varandra de kommer, desto svårare blir det för Maja att inte avslöja varför hon egentligen är på ön …

Så en dag berättar Saga för Maja om något hon såg den dagen Henrik mördades. Hennes ord sänder kalla kårar efter Majas rygg. Än värre blir det när hon ser teckningen dottern gjort i skolan.

Marken öppnar sig under henne …