Carmen och döden
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Älskad, hyllad och prisbelönt! Karin Fossum – en klass för sig!
I ett obevakat ögonblick händer det värsta tänkbara. Ett litet barn drunknar. Det ser ut som en olyckshändelse och de unga föräldrarna är förtvivlade. Men mamman visar underliga personlighetsdrag som förbryllar den erfarne kriminalkommissarien Konrad Sejer. Hans väl utvecklade intuition brukar leda honom rätt. Men den här gången famlar han i blindo.
I sann Karin Fossum-anda tar en tragisk olycka en oväntad vändning, och i vanlig ordning är det kriminallitteratur på högsta nivå!
Den lille sexton månaders pojken hade drunknat i en damm nära hemmet uppe vid Granfoss. Mamman hittade honom intill bryggan, men allt var för sent. Ambulansteamet försökte med återupplivning i fyrtiofem minuter, men det tjänade ingenting till. Konrad Sejers kollega Jacob Skarre var först på plats, och fattade misstankar. Det var lite oklart hur pojken hade hamnat i vattnet. "Och så är det något med mamman … Jag tycker faktiskt att det här är något som vi bör titta närmare på”, hade Skarre uttryckt det.
Den döde pojkens unga föräldrar, Carmen och Nicolai Zita, var fortfarande tonåringar när de fick sin son Tommy. Hur reagerade de, när de förstod att Tommy inte var som andra, att han hade Downs syndrom? Tog tålamodet plötsligt slut för någon av dem den där varma augustidagen? Kastade mamman, eller pappan, sitt oönskade barn i dammen? Eller ser jag spöken mitt på ljusan dag, undrar Sejer.
Den framgångsrike företagaren Marian Zita, Carmens far, är den som försörjt det unga paret har Sejer förstått. Carmen är enda barnet och har säkert blivit bortskämd. Fast det fanns visst en tvillingsyster också en gång.
Precis som sin dotter Carmen är modern Elsa Zita blond och blåögd som en norsk fjord, men tyst och reserverad. Vad tänker hon om tragedin, sörjer hon sitt enda barnbarn? Tidigare under utredningen erkände Elsa att det var en chock att få ett barnbarn med Downs. Vad känner hon till om olyckan? Kan hon, eller pappa Zita, rentav vara inblandade, om det nu inte var en olycka?
Men det är Carmen själv som är den största gåtan. Hon gråter floder under förhören, men är märkligt vag i sin berättelse om vad som hände under själva drunkningsdagen. Hon hade hållit på med några hushållssysslor. Tommy hade suttit naken på en filt i köket, dörrarna stod öppna för att få lite korsdrag. Och han var så snabb, fast han just lärt sig gå. Och nyfiken på allt. Hon hade gått ut i badrummet en stund, och plötsligt var Tommy borta …
Sejer har sina tvivel om vad som faktiskt hänt i det lilla vita huset uppe vid dammen den där varma augustidagen. Men veckorna går och hans misstankar leder ingen vart. Han famlar i blindo, ibland tänker han på den unge faderns ord om Carmen: ”Hon bara låtsas. Det är det hon gör hela tiden. Hon bara låtsas.”
När lösningen till slut kommer till Sejer, är det dock från ett håll han aldrig hade kunnat föreställa sig …
Läs mer
Karin Fossum
Karin Fossum, född 1954, bor i Sylling, utanför, Oslo, med två barn, kaniner och en häst. Hon har arbetat med förståndshandikappade, åldringar och narkomanrehabilitering, kört taxi och sålt skor. Evas öga var den första kriminalromanen om den eftertänksamme kommissarien Konrad Sejer och kom ut 1995. Den följdes av Se dig inte om!, Den som fruktar vargen, När djävulen håller ljuset, Älskade Poona, Svarta sekunder, Mordet på Harriet Krohn, Den som älskar något annat, Den onda viljan och Döden skall du tåla. Fossum är översatt till över 30 språk och hon har belönats med Rivertonpriset, Skandinaviska Kriminalsällskapets Glasnyckeln, Svenska Deckarakademins The Martin Beck Award och det norska Bokhandlerpriset.
Älskad, hyllad och prisbelönt! Karin Fossum – en klass för sig!
I ett obevakat ögonblick händer det värsta tänkbara. Ett litet barn drunknar. Det ser ut som en olyckshändelse och de unga föräldrarna är förtvivlade. Men mamman visar underliga personlighetsdrag som förbryllar den erfarne kriminalkommissarien Konrad Sejer. Hans väl utvecklade intuition brukar leda honom rätt. Men den här gången famlar han i blindo.
I sann Karin Fossum-anda tar en tragisk olycka en oväntad vändning, och i vanlig ordning är det kriminallitteratur på högsta nivå!
Den lille sexton månaders pojken hade drunknat i en damm nära hemmet uppe vid Granfoss. Mamman hittade honom intill bryggan, men allt var för sent. Ambulansteamet försökte med återupplivning i fyrtiofem minuter, men det tjänade ingenting till. Konrad Sejers kollega Jacob Skarre var först på plats, och fattade misstankar. Det var lite oklart hur pojken hade hamnat i vattnet. "Och så är det något med mamman … Jag tycker faktiskt att det här är något som vi bör titta närmare på”, hade Skarre uttryckt det.
Den döde pojkens unga föräldrar, Carmen och Nicolai Zita, var fortfarande tonåringar när de fick sin son Tommy. Hur reagerade de, när de förstod att Tommy inte var som andra, att han hade Downs syndrom? Tog tålamodet plötsligt slut för någon av dem den där varma augustidagen? Kastade mamman, eller pappan, sitt oönskade barn i dammen? Eller ser jag spöken mitt på ljusan dag, undrar Sejer.
Den framgångsrike företagaren Marian Zita, Carmens far, är den som försörjt det unga paret har Sejer förstått. Carmen är enda barnet och har säkert blivit bortskämd. Fast det fanns visst en tvillingsyster också en gång.
Precis som sin dotter Carmen är modern Elsa Zita blond och blåögd som en norsk fjord, men tyst och reserverad. Vad tänker hon om tragedin, sörjer hon sitt enda barnbarn? Tidigare under utredningen erkände Elsa att det var en chock att få ett barnbarn med Downs. Vad känner hon till om olyckan? Kan hon, eller pappa Zita, rentav vara inblandade, om det nu inte var en olycka?
Men det är Carmen själv som är den största gåtan. Hon gråter floder under förhören, men är märkligt vag i sin berättelse om vad som hände under själva drunkningsdagen. Hon hade hållit på med några hushållssysslor. Tommy hade suttit naken på en filt i köket, dörrarna stod öppna för att få lite korsdrag. Och han var så snabb, fast han just lärt sig gå. Och nyfiken på allt. Hon hade gått ut i badrummet en stund, och plötsligt var Tommy borta …
Sejer har sina tvivel om vad som faktiskt hänt i det lilla vita huset uppe vid dammen den där varma augustidagen. Men veckorna går och hans misstankar leder ingen vart. Han famlar i blindo, ibland tänker han på den unge faderns ord om Carmen: ”Hon bara låtsas. Det är det hon gör hela tiden. Hon bara låtsas.”
När lösningen till slut kommer till Sejer, är det dock från ett håll han aldrig hade kunnat föreställa sig …
Läs mer