Det elfte manuset

Oslo, mars 2020. Polisen Henrik Holme sitter som vanligt ensam på sitt kontor. Hela Norge är stängt på grund av pandemin. Det är nog därför som det ganska spektakulära fyndet av ett naket kvinnolik utan ansikte knappt väckt någon uppmärksamhet.

Liket upptäcktes av en åttiotvå-årig man som tillbringat en vecka i sin stuga i Trysil. När han var på väg hem i sin gamla Mercedes hade han bara en liten bag med sig eftersom han snart skulle tillbaka till stugan igen för att tillbringa nedstängningen där. Det var därför han inte öppnat bagageluckan innan han åkte. Men när han väl kom hem upptäckte han att han glömt sina husnycklar och behövde reservnycklarna som låg gömda under mattan i bagageutrymmet. När luckan glider upp får mannen en hjärtinfarkt. Där ligger en naken kvinna, med krossat ansikte.

Henrik Holme tar fram obduktionsrapporten. Allt är för tidigt. Inga slutsatser kan dras än. Ändå tyder det mesta på att kvinnan – som inte kunnat identifieras – först har dödats och sedan fått ansiktet bortskuret. Därefter har gärningspersonen lagt henne i en slumpmässigt vald bil, varpå hon hittats någon helt annan stans än där hon mördats.

Den döda kvinnan har varit någon. En människa. Henrik Holme är skyldig henne att göra sitt jobb. Att ta reda på vem som mördat henne. Och varför. Han grips av en ovan beslutsamhet. Han slår sin före detta kollega, Hanne Wilhelmsens, nummer. Han kan det utantill.

Samtidigt kan den unga Ebba Braut, nyanställd redaktör vid det anrika förlaget Storkhöj, inte tro att det hon just upptäckt är sant. Den berömda författaren Kate Howes nya manus är borta. Ebba har letat överallt. Kommer hon att få sparken nu? Kanske kan en annan av förlagets författare hjälpa till? Den före detta kommissarien, Hanne Wilhelmsen, som själv ska debutera med en kriminalroman …