Döden i Marlow

Att det är vinter och vattnet i floden Themsen är iskallt hindrar inte Judith Potts från att simma där naken näst intill varje dag. Hon älskar att simma när hon har ett problem att lösa det har hon just den här morgonen.
Mysteriet började när hon löst korsordet i Marlow Free Press och upptäckte att det var något konstigt med hennes ifyllda svar. Och eftersom hon hatar lösa trådar knatade hon raskt genom trädgården ner till floden för att ta sig en rejäl funderare under simturen.

Och det är förmodligen på grund av funderaren som hon inte ser sig för ordentligt och råkar komma i slagsmål med en argsint svanmamma, vilket i sin tur leder till att hon kortar av simturen så mycket att hon hinner hem till telefonen som ringer.

”Ja, det är jag.” svarar hon när en skrovlig mansröst frågar om det är mrs Judith Potts. ”Mitt namn är sir Peter Bailey.” säger mannen med samma slags röst som skulle beordra män att ta sig över en kulle under strid. ”Vi har aldrig träffats men jag skulle vilja be dig om en tjänst. Du förstår, jag ska gifta mig imorgon. … Saken är den att jag har ett cocktailparty i eftermiddag, för att fira, och jag skulle vilja att du kom.”

Judith vet mycket väl var sir Peter bor, alla i Marlow känner till White Lodge, 1700-talsherrgården, invid floden som är omgiven av en elisabetansk trädgård. Och snart står hon och hennes raskt uppringda väninnor, hundvakten Suzie och prästfrun Becks, med varsitt champagneglas i sir Peters praktfulla trädgård.

Tillställningen är magnifik, men avbryts snart av ett hetsigt gräl mellan den blivande brudgummen och hans filmstjärnesnygge son. Och bara några minuter senare hörs en öronbedövande krasch inne i herrgården.
Så hittas sir Peter död – i ett rum låst från insidan …