Ett fynd att dö för

Kriminalinspektör Peter Vinston har redan fördrivit ett par trista timmar på antikmarknaden i Degeberga när han hamnar vid ett stånd i dess utkant. Vid det laget har han hunnit ångra beslutet att följa med sin exfru Christina och hennes nya man Poppe på antikjakt. Han har visserligen fått hälsa på sin dotter som jobbar i glasskiosken, men trängseln har tilltagit och det är bara en tidsfråga innan någon råkar trampa på hans nyputsade skor. Dessutom är han trött på Poppes skryt om att antikrundan ska komma till Gärsnäs slott. Vinston suckar. Är det verkligen för det här han har semester från Rikskriminalen i Stockholm?

Då hittar han äntligen något intressant. Vid sidan om det lilla ståndet står en träställning med värjor, sablar och bajonetter. Vinston känner igen en lång dolk med mässingsdetaljer och guldtofs. En sådan hade hans farfar som var pilot under kalla kriget. Plötsligt hör han sin exfrus röst. ”Är du inte för gammal för att leka med svärd?” Vinston ska just svara något vasst när han ser att Christina har sällskap av en vacker kvinna i sommarklänning och långt ljusbrunt hår i en fläta på ryggen. Det visar sig vara Anna Tyche, ägaren till en fashionabel antikaffär.

Innan Vinston hinner samla sig tillräckligt för att säga något intelligent ekar en åskknall genom dalgången och i nästa stund öppnar sig himlen. Regnet vräker ner över marknadsplatsen och besökarna gör sitt bästa för att söka skydd. Vinston fäller upp sitt paraply. ”Finns det plats för en till?” Anna Tyche ställer sig alldeles intill honom. Hon luktar både underbart och välbekant. Syrén? Jasmin? Inte ros i alla fall. Till hans besvikelse upphör regnet lika fort som det började.

Då händer något borta vid ett av de större tälten. En slags oro i människornas kroppsspråk. En varningsklocka börjar ringa i Vinstons huvud. Han har sett fenomenet tidigare, flera gånger än han önskat. Så hörs ett högt, blodisande skrik! Vinston rusar dit och ser genast vad som hänt. En man sitter i en campingstol – med en dolk instucken i ryggen …