Enholmen, utanför Slite på Gotland, augusti 1944. Månen speglar sig i havet mellan Enholmen och Grunnet. Det skulle ha varit en underbart ljum sensommarkväll om det inte vore för kriget tänker den artonårige, menige soldaten Lars. Han vet att om fienden skulle slå till mot Slite, ja då skulle det ske på natten, i mörkret. Så har befälen sagt. Och alla säger att den fiende som tar Slite tar Gotland. Och den som tar ön kommer sedan att ta hela Sverige.

Tankarna får en våg av hemlängtan att skölja över honom, han vill inte vara här. Men medan hans kamrater sover i förläggningens rangliga järnsängar går han pliktskyldigt sin vaktrunda mellan de olika skyttevärn som byggts längs stranden. Han funderar och oroar sig. Har han gjort rätt som bett om en tid hos befälet om det han upptäckt? Eller borde han ha hållit tyst om sina misstankar?

Plötsligt känner Lars ett kallt tryck av vasst stål mot halsen …

Visby domkyrkas torn reser sig högt över den medeltida staden när passagerarbåten närmar sig hamnen denna tidiga morgon. Under ledning av den adliga fröken Lussan Kagg stiger polissystrarna Svea och Rut och de andra motståndskvinnorna i land, frusna och yrvakna. De tar gengasbussen till Roma där de finner den bil som lämnats åt dem på en avskild plats. Så närmar de sig den enskilt belägna bondgård där de alla ska utbildas under brittisk ledning. Efter dagar av umbäranden och tester inom både ljudlöst dödande och morsealfabetet reser den hemliga cellen till Slite. De är alla förklädda och har täcknamn, allt för att kunna lösa gåtan med de fasansfulla mord på unga soldater som ägt rum ute på försvarsanläggningen på Enholmen.

Till sin hjälp har de en ytterst skicklig maskör på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm samt en städerska på Grand Hotel, där det vimlar av dignitärer, korrespondenter och agenter, såväl britter som tyska nazister …