Glaselefanten

Uppsala, våren 1921. ”Här är det Ester!”. Detektiv Ester Tillmans mor stannar framför en liten gravsten där någon, antagligen hon själv, satt en glasburk med narcisser. ”Rosa Klarbjörk, född den tolfte mars 1887, död den åttonde maj 1889.” läser Ester högt och både mor och dotter tycker att det är mycket märkligt att den lilla flicka som begravts för så länge sedan har exakt samma namn som sångerskan som kvällen innan sjungit så vackert på välgörenhetstillställningen de båda besökt. Och Ester lovar sin mamma att hon ska undersöka mysteriet, trots att hon har fullt upp på sin nystartade detektivbyrå och samtidigt i största hemlighet gör efterforskningar om sin far, poliskommissarien som under utredningen av ett fall försvunnit spårlöst, och som ingen längre tror kan vara i livet.

Ester hinner knappt tillbaka hem till våningen ovanpå detektivbyrån, som hon delar med sina båda medarbetare, Yarina och Olga, förrän de får ett högst oväntat och omtumlande besök.
Den mörklockige mannen som sitter i sammetssoffan ser djupt olycklig ut. Och snart framgår det varför. Mannen som visar sig vara en bekant från Yarinas förflutna är förtvivlad. Hans unge son är nämligen anklagad och gripen för mord …

Och morgonen därpå, när Ester skyndar en trappa ner till kontoret, finner hon morgontidningen på golvet. ”Ohygglig mordgärning på åldrig kvinna”, skriker rubriken på förstasidan. Och hon bläddrar snabbt fram till artikeln: ”70-åriga fröken Rut Lindström har hittats brutalt mördad i sin lägenhet … Polisen har gripit en misstänkt som setts smyga utanför huset och har även säkrat fingeravtryck från den misstänkte i lägenheten.”

Från den stunden är Ester Tillman och hennes båda skarpa medarbetare indragna i en farlig utredning som har kopplingar till såväl det nya rasbiologiska institutet som till några individer på samhällets skuggsida …