I det förgångna

Maj, 2014. Plastmattan i hallen ger ifrån sig ett knarrande ljud. Hon stannar upp för att försäkra sig om att ingen vaknat, men det enda hon hör är snarkningar från föräldrarnas sovrum. Hon sveper med blicken efter spår av brodern. Om hon skulle stöta på honom nu, med en fullpackad väska, skulle han aldrig låta henne gå. Hon ska precis ta på sig skorna när hon hör ljudet av nakna fötter. Det är hennes lillasyster. Lättad följer hon henne tillbaka till sängen och inväntar att hon ska somna om. Sedan lämnar hon lägenheten …

Mars, 2024. Polisen Hedvig Lilja avfyrar tre snabba skott och gör sig redo för en sista övningsserie när telefonen i bakfickan börjar vibrera. I displayen står det ”Vakthavande befäl”.
”Tjena, Hedvig, det är Olle, visst är det du som har utredningsberedskapen? Det är inte fara för liv, men några vägarbetare i Arvika har hört av sig och säger att de har påträffat mänskliga kvarlevor.”

Innan Hedvig kör mot fyndplatsen vid väg 61 i Arvika sänder hon en tanke till flyttkartongerna hemma i lägenheten. De får vänta, hon vill hellre viga de sista veckorna i Värmland åt jobbet och kollegorna, helst en av dem, innan hon lämnar vikariatet i Karlstad och återvänder till sin tjänst på Noa i Stockholm.

”Ser du?” Hedvig sjunker ner bredvid byggplatsledaren vid ett uppgrävt dike med jord, grus och snö om vartannat. En meter framför dem ligger ett mänskligt kranium. Av storleken att döma skulle det faktiskt kunna tillhöra ett barn.

När Karlstadspolisens tekniker är på plats visar det sig att det finns fler skelettdelar i det uppgrävda diket. Och dessutom att kroppen verkar ha blivit inkilad i en smal vägtrumma, något som utesluter att det kan röra sig om en naturlig död. Men vem är offret?

När tips från allmänheten sipprar in i utredningen förvandlas det som först ser ut att vara ett ”cold case” till nutida livsfara …