Jakob

Isafjördur, Islands västkust, december 2021. ”Ro in din akter till stationen och det illa kvickt.” Det är den nya polischefen Jónas Ingimarsson som är sitt vanliga ilskna jag den här decemberdagen när han ringer sin underlydande, Hildur Rúnarsdóttir. ”Få fart på benen, kvinna! En snabb snurr här hos mig och sen kilar du bort till hamnen” Hildur börjar ana att varken löprundan eller allra helst surfandet i det iskalla havet, som hon tänkt bota sin annalkande ångest med, inte kommer att bli av. En ångest som oftast dyker upp när hon känner på sig att något hemskt ska hända.

I hamnen kliver Hildur och kollegan, den finske polisaspiranten Jakob Johanson, ner i en liten båt, medan Hildur berättar vad hon fått veta. En dykare har hittat en död person vid en laxodling ute till havs. Kroppen hänger i en nätkasse, och fiskarna har hunnit börja gnaga på den. Därför är det väldigt bråttom att få upp den döde.

När kroppen kommer upp till ytan inser Hildur att de har med en osedvanligt grym mördare att göra. Offrets vrister är fastbundna och en tolvkilos kettlebell har gjorts fast i repen för att hålla kroppen upprätt. Dessutom genomborras överkroppen av två metallföremål.

Men Hildur och Jakob hinner knappt påbörja utredningen innan ytterligare ett minst lika mystiskt mord sker i en annan, avlägsen del av Island. Och strax därpå ett tredje.

När de äntligen får upp ett spår, i form av en gammal isländsk juldikt, tyder allt på att ännu fler liv är i fara. Samtidigt måste Jakob ta ledigt för att ta ytterligare ett steg i vårdnadstvisten han inlett mot sin sons mamma. Men hur långt är han villig att gå för sitt barn?

Plötsligt får Hildur det allra värsta slags samtal från en polisstation i allra nordligaste Finland …