Kärlekens bakgata

Stockholm, 1897. ”Förmögenheten är borta, det finns inga pengar kvar.” Ellen ser klentroget på sin mormor, änkeöverstinnan, som intar frukost vid det långa matsalsbordet. Hon har svårt att tro det hon nyss fått höra. Ellens morfar, översten, gick bort för tolv år sedan. Hon sveper med blicken över paradvåningens rymliga sal som är påkostat inredd med väggar klädda i mörk panel och tunga sammetsgardiner. Men enligt mormor fanns det aldrig något arv, salig översten efterlämnade bara skulder och det som bekostat deras uppehälle i alla år, och även Ellens nystartade verksamhet, är överstinnans juveler. Men nu är även de sista smyckena sålda och Ellens stolthet, Damernas juridikbyrå, vars kontor hon strax ska bege sig till på sin velociped, riskerar konkurs. Enligt mormor finns det ingen annan utväg än att Ellen ger sig ut på äktenskapsmarknaden. Och som av en händelse är Ellen bjuden på middag redan om några dagar hos änkefru Rosén, som har en giftaslysten, välbärgad, son.

Ellen klarar inte att höra mer. Hon flyr med hjärtat bultande av ilska. Hon som studerat juridik och startat en byrå för att hjälpa andra kvinnor ur äktenskapets bojor har verkligen inte planerat att själv gifta sig.
När Ellen tänker bege sig till Kvinnoklubben efter en lång arbetsdag träffar hon på en ung, trasklädd flicka, i full färd med att stjäla hennes velociped. Men Rakel, som den gatusmarta ligamedlemmen heter kommer inte långt för hon har aldrig cyklat förut. Mötet förändrar allt för dem båda.

Snart är de indragna i en lika orättvis som skrämmande och fasansfull värld. En värld styrd av hänsynslösa bordellmadamer, våldsamma, maktfullkomliga män och korrupta poliser. Men kanske befinner sig en av poliserna, en ung detektivkonstapel med ett mörkt förflutet, på Ellens och Rakels sida …?