Kistbyggarna

Av drygt fyrtio anmälningar till kistbyggarkursen har Samuel Miller valt ut åtta: Agnes, 71 år och Tom, 74 (samt deras hund Tusse). Lisa och Omar, båda 37 år. Charlie, 34 år, som de senaste femton åren bott i London. Lars, 61 år som driver en kemtvätt och skriver och regisserar pjäser. Victor, 22 år, studerande. Samt säljaren Gottfrid, 35 år.
Några dagar senare står Samuel i solen på kajen och tar emot deltagarna. De ska tillsammans ta färjan från fastlandet ut till Lövensö.
Medan färjan lägger till vänds plötsligt allas blickar mot en röd BMW som kommer farande runt husknuten. Det är Charlie som anländer i sista minuten och får allas blickar mot sig när hon vräker upp bildörren. Det ingen i sällskapet lägger märke till är att en annan kvinna blixtsnabbt utnyttjar ögonblicket, kastar sig ombord på färjan och tar skydd i en livbåt.
Väl ute på den idylliska grönskande ön installerar sig de omaka kursdeltagarna i Samuels stora, skärgårdsvilla och bjuds till sin förvåning på champagne medan han håller välkomsttal: Att snickra sin egen kista kan verka som det deppigaste man kan ta sig för. Men det är faktiskt tvärtom. Hammarslagen kommer ohjälpligt att inspirera till att göra det man innerst vill innan det är försent. Njut innan det tar slut, det är vad kistbyggande handlar om.
Vissa i gruppen tycker nog att Samuel tar i lite väl mycket. Men allteftersom kistorna tar form märker de alla att det blir nästan omöjligt att hålla tillbaka sådant som pockar på: Hemligheter, dolda motiv och längtan … Och redan innan kursen är slut har tillvaron förändrats för dem alla …