Ondskans ekon

Som pensionerad polis i ett litet samhälle där alla känner alla, händer det att folk tar kontakt med Konrad för att prata om saker som tynger dem. Det kan röra sig om alltifrån bisarra konspirationsteorier till att de ber honom gräva i mystiska försvinnanden och dödsfall.

Men vis av erfarenhet har han lärt sig att det kan kosta på att trassla in sig i andras privata angelägenheter. Därför avböjer han artigt när Valborg, en kvinna i hans ålder, envist fortsätter att be honom om hjälp.

Hon berättar att hon födde ett barn som hon lämnade bort direkt efter födseln. Om det var en pojke eller flicka vet hon inte, och för att beslutet inte skulle bli ännu svårare, valde hon att inte ens hålla i det. Men under alla år har hon ändå oroat sig och undrat hur barnets liv blev, och för första gången försöker hon nu leta upp barnet som vid det här laget är i medelåldern.

Konrad ser att Valborg plågas av sitt smärtsamma förflutna, men exakt vad det är hon vill att han ska göra får han aldrig veta. När hans gamla poliskollega Marta berättar att Valborg har hittats mördad i sitt hem och att en lapp med hans telefonnummer låg på hennes skrivbord, sköljer en våg av dåligt samvete över honom.

Han känner att han svikit henne och börjar nysta i vad som hände kring 1972 när hon jobbade på den populära nattklubben Glaumbaer som brann ner samma år.

Samtidigt börjar han söka efter svar som han har blundat för i flera decennier. Vem var det som mördade hans far? Fadern som Konrad växte upp med var ökänd i Reykjavik – en bedragare som bland annat skinnade änkor på pengar med hjälp av spiritistiska seanser ...