Rädslans labyrint

Emma går mot havet. Här på Nostra Auren på Fårö går det att hitta en egen sandgrop. Få hittar hit, trots att det är öns finaste strand. Och Emma behöver få vara ifred. Minnena från sommaren 1982, och det som hände i labyrinten ovanför Visby lasarett, plågar henne. Nu undrar hon om det var så klokt att anförtro sig åt sin unga älskare. Hon är en offentlig person. Kändispsykologen som föreläser om medmänsklighet. Tänk om folk visste vad hon gjort?

Emma skakar av sig tankarna och efter ett hastigt dopp tar hon fram den senaste anteckningsboken för att skriva av sig. Sen ska hon bränna skrivböckerna i kakelugnen.

När huden börjar hetta i solgasset reser sig Emma för att ta ännu ett dopp. På stranden leker två barn. En lockig pojke och en liten flicka som kanske är fyra år. Hon har byggt ett sandslott som pojken börjar sparka på. När flickan försöker stoppa honom ger pojken upp ett illtjut. I samma stund sliter sig en kamphund, som Emma sett i sällskap med pojkens pappa tidigare på dagen, och rusar mot barnen. Hunden går till attack mot flickan och Emma kastar sig emellan ... 

Kriminalinspektör Maria Wern befinner sig i en bil på väg till Stora Gåsemora på Fårö när larmet kommer. En stund senare springer hon över stranden med sin kollega Per Arvidsson och får syn på den sargade kvinnokroppen i sanden. Ambulansen är på väg och Per gör vad han kan för att hålla kvinnan vid liv. Ett äldre par som bevittnat händelsen berättar att flickan och hennes mamma redan fått skjuts till sjukhuset. Familjen med hunden flydde i en gammal röd Audi. Maria inser att de måste hitta dem innan hunden skadar någon mer.

Men snart får hon också annat att tänka på. En man hittas brutalt mördad i Visby. Han sägs ha många fiender, och hade kontakt med Emma strax före hennes död. Har de båda dödsfallen något med varandra att göra?