Abbie har hängt ihop med sin pojkvän Ryan i sju månader. Nu ska hon för förstå gången presentera honom för sina föräldrar Ed och Claire. Hennes klingande skratt ekar i deras trädgård, hon verkar gladare och lyckligare än på länge konstaterar Ed. Det fullkomligt lyser om henne.

Ryan är lång och vältränad, klädd i ljusrosa linneskjorta och chinos. Han ser onekligen mycket bra ut med markerade käkar med tredagarsstubb och jämna vita tänder. Leendet är innerligt och varmt. Han har raka utpräglade ögonbryn och djupbruna ögon. Men det är när Ed möter Ryans blick han förnimmer det. En rysning, nästan som en elstöt i nacken. Som om en okänd fara lurade. Nackhåren reser sig på honom. Av rädsla. Någonting är i olag. Något är väldigt, väldigt skevt …

Men tänk om han bara inbillar sig? Ryan som har en hög universitetsexamen, som är medaljerad arméofficer, delägare i ett framgångsrikt företag vid trettiotre års ålder, specialpolis, maratonlöpare, hospisvolontär, välgörenhetsinsamlare och dessutom ser han ut som hämtad ur ett pojkband. Kan Ed ha fel? Han kanske helt enkelt är perfekt för Abby? Ett riktigt kap enligt flera i omgivningen. Och hon är ju så lycklig.

Än lyckligare blir hon när hon tillkännager den glada nyheten om det stundande bröllopet mellan henne och Ryan. Datumet är redan spikat. Det blir en smärre chock för Ed och Claire. Att det gått så fort. Och Ed kan inte släppa tanken på att det är något konstigt med Ryan. Något känns riktigt fel, och han kan inte släppa det. Han måste ta reda på sanningen om den man som tagit Abby med storm. Innan det är för sent.

Men ju mer han gräver i svärsonens förflutna desto mer provocerar han resten av familjen som är övertygad om att Ryan är den rätte. Men varningsklockorna i Eds huvud ringer allt

starkare …