Det är en regnig junimorgon i Kolmårdens djurpark. Den 30-åriga vargguiden Karolina ska börja sin arbetsdag på SÖKA-hägnet som används till den vargflock som är med i projektet ”Närkontakt varg”, där man anordnar guidade turer inne hos de fullvuxna vargarna. Det är en mycket populär och för Kolmården lönsam upplevelseattraktion.  

Karolina och kollegan Sofie bestämmer att ses en timme senare. Karolina ska bara göra morgonkollen hos vargarna först. Men hon dyker aldrig upp och hon svarar inte i sin mobil. Hon har heller inte skrivit något i det så kallade vargblocket utanför hägnet, en sorts loggbok där de anställda gör anteckningar efter sina besök inne hos vargarna.  Det är då Sofie börjar misstänka att något är fel. Den noggranna Karolina skulle aldrig missa något sådant … Har hon av någon anledning blivit kvar inne hos vargarna? Kanske för att Karolina är en av dem som tycker det är viktigt med närkontakt för att skapa anknytning. Hon har en speciell förmåga att handskas med de stora rovdjuren, en förmåga som imponerar på hennes kollegor. Vargarna verkar avguda henne. Att vara vargguide är ett tufft yrke, man måste vara hård och aldrig backa, aldrig visa rädsla eller osäkerhet. Det märker djuren direkt. Men Karolina är, sina 160 meter till trots, känd för att enkelt kontrollera dem.

Sofi bestämmer sig till slut för att gå in i hägnet. Det är då hon gör den fruktansvärda upptäckten …

För första gången på 200 år har en människa dödats av varg i Sverige. Vargarna har attackerat den som känt dem sedan de var valpar och matat flera av dem med nappflaska, som betraktades som deras mamma eftersom hon hade så bra kontakt med dem. Ändå är det just hon som blir dödad. Det är en gåta.

I reportageboken Vargattacken berättar författaren Lars Berge om hela händelseförloppet, om rättegången som följde, om människorna och djurparken. Men mest av allt är det en bok om vad som egentligen hände i varghägnet den där söndagen för sex år sedan. Och hur det kunde ske …