Änglaträdet

Julafton, Wales 1985. David Marchmont sneglar på sin passagerare. Inte långt kvar nu, Greta, säger han medan han försöker koncentrera sig på att hålla kvar bilen på den isiga vägen medan snöfallet tätnar. Känns något bekant? fortsätter han trevande.

Jag vet att jag bodde här en gång i tiden. Men jag minns det inte, David. Förlåt, svarar Greta.
Vackra femtioåttaåriga Greta, som efter en olycka för många år sedan lider av svår minnesförlust, och därför sällan lämnar sitt hem, har låtit sig övertalas att tillbringa julhelgen på den stora, vackra egendomen Marchmont Hall. Den herrgård som David vigt sitt liv åt att bygga upp på nytt efter en ödesdiger brand.
Marchmont Hall avtecknar sig mot horisonten av böljande kullar. Med all snö liknar synen ett julkort. När Greta kliver ur bilen och tittar upp mot huset väcks plötsligt ett minne. Jag har varit här förut … Chockad försöker hon hålla kvar minnesfragmentet. Men förgäves, det är redan borta.

London, oktober 1945. Blommor, nylonstrumpor och fina middagar har övertygat Greta om att Max, den amerikanske officer hon nyligen mött, har det gott ställt. Hon är verkligen förälskad och hoppas att han ska fria innan han och alla andra amerikaner åker hem om några veckor. Till dess försöker hon dölja att hon är en av de lättklädda dansöserna på teatern Windmill. Max, som är uppväxt i en konservativ familj, är nämligen övertygad om att hon är en verkligt fin ung dam.

Och Gretas drömmar slår in. Efter en middag på eleganta Dorchester ställer Max frågan och Greta ger honom det svar de båda vill höra.

Juldagen, Marchmont Hall, 1985. Efter att ha slumrat en stund invid brasan behöver Greta lite frisk luft. Medan solens sista strålar får snön att glittra går hon in i skogen och uppfylls av en sällsynt känsla av glädje. Men så når hon en glänta med en ståtlig ädelgran i mitten och när hon fortsätter fram upptäcker hon en gravsten vid trädets fot. Långsamt blir inskriptionen tydlig och glädjekänslan förbyts till dess motsats. Greta läser om och om igen innan hon faller på knä i snön med bultande hjärta och tårar i ögonen. Snälla, låt mig minnas. För guds skull, låt mig minnas vad som hände …