Barnvakten

På sextioförsta våningen i hotellskrapan väntar han på henne. Hannah vet inte vad han heter, inte på riktigt. Bara att han bett henne komma – och att hon inte kan stå emot. Glashissen för henne uppåt. Hon har fortfarande tid att vända, ångra sig. Men när dörrarna öppnas går hon ut i den dunkla korridoren. Mot rum 6183, precis som det stod i hans korta meddelande. Nästan som en befallning: ”Kom!” Hannahs opraktiskt höga klackar sjunker ner i den mjuka heltäckningsmattan. Gör henne sårbar. En vacker kvinna i vit linnedräkt, sidenblus och röd Diorscarf knuten runt halsen. Beroende av en mans starka händer och blickar.
Men det är inte sin man hon ska möta här. Hela sitt liv, med de två små barnen och det stora huset i den välbärgade förorten Far Hills, har hon äventyrat bara genom att komma hit. Att den äkta maken slutat se och röra henne är ingen ursäkt. Det vet hon. Och ändå. Allt han behövde göra var röra vid hennes handled. Utan att någon annan såg det, på välgörenhetsgalan hon var värdinna för.
När hon närmar sig rum 6183 börjar hon darra. Men inte av rädsla. Inte på samma sätt som när hon läste dagens tidning om seriemördaren. Han som kallas ”Barnvakten” och rövar bort barn i Detroits slumområden. Självklart är Hannah rädd att något ska hända hennes egna älsklingar. Men de lever i en skyddad värld, och är yngre än offren varit.
Hannah lyfter handen för att knacka. Snart har hon öppnat dörren in till febrig lust, svek och våld …