Breven till Vilma

Den 35-åriga pianoläraren Vilma lever ett stillsamt liv i sin moster Ruths gamla hus. Här har hon levt ensam sedan hon var arton år, och har dragit sig undan resten av världen som hon ofta tycker kan vara knepig att förstå sig på. Den första snön faller utanför och allt är stilla, men så bryts tystnaden av att det knackar på dörren.

Där står en stilig präst och en annan man som båda ser allvarliga ut. Hennes första tanke är att när en präst knackar på är det ett dödsbud han kommer med, men det kan ju inte stämma? Hon har ju inga nära anhöriga kvar i livet? Prästen berättar att han har tråkiga nyheter om hennes far, men Vilma har aldrig träffat sin far och visste inte ens om att han levde. Det måste vara ett misstag?

Prästen sträcker fram sina händer och tar hennes hand i sina. Han fortsätter att försöka förklara varför de är där. ”Det verkar som om din far har påträffats död. På ett flyg från London.” Vilma förstår ingenting och tänker: ”För att vara proffs på att lämna dödsbud uttryckte sig mannen framför mig ganska klumpigt. Vad menar han med ”verkar som”? Var man inte riktigt säker på om personen var död eller levande? Eller tvivlade man på om man över huvud taget hade hittat någon? I så fall hade sjukvårdskrisen tagit en helt ny vändning.”

Men sakta börjar nyheten att sjunka in. En äldre herre vid namn Fredrik Mozart Sandvik har hittats död på ett flygplan. I hans bagage fanns en bunt numrerade brev tillsammans med Vilmas adress. Där finns också en vädjan till Vilma om att hon inte ska läsa mer än ett brev om dagen. Prästen och hans sällskap, en patolog som visar sig ha verbal tourettes syndrom, erbjuder henne sitt stöd, och det blir början på ett nytt och omvälvande kapitel i Vilmas liv …