Den övergivna trädgården

Rouen, Normandie, 1935. Stasia tvärstannar i gränden. Är mannen som ligger där död? Hon böjer sig över den smutsige, illa klädde figuren. ”Flytta på dig. Rör honom inte.” Befallningen morras fram av en lång, mager yngling. I samma stund vaknar mannen till liv och i det tumult som bryter ut får ynglingen ett djupt skärsår över ena ögat.

Trots flera påpekanden att såret behöver sys ger sig pojken av, men Stasia är inte den som ger sig i första taget. Hon följer efter honom ut ur staden, samma väg som leder till hennes morföräldrars bondgård, där Stasia, som är holländska och vanligtvis bor med sin far i Rotterdam, tillbringat varje sommar.

Så viker pojken av. Vart tog han vägen? Stasia tränger sig fram längs en igenväxt stig och står plötsligt öga mot öga med en ängel – en staty – omgiven av en förvildad trädgård där ett lika magnifikt som förfallet slott glänser i solen.

Under de mörka år som följer kommer de båda att dela mer än de anar under sina möten i den övergivna trädgården. Och den hemliga platsen kommer att spela en avgörande roll när de själva drabbas av krigets fasor.

Rouen, Normandie, 2021. Isabelle Langes hjärta hoppar över ett slag ner hon ser 1700-talsslottet. Till salu står det på en skylt som en välbekant gestalt just satt upp. Några minuter senare unnar sig Izz, som barndomsvännen Luc, alltid kallat henne, att luta sig mot den trygge snickarens starka kropp och andas in lukten av trärök, ylle och tvål.

Att restaurera gamla byggnader är Izz specialitet. Och att få ägna sig åt det fallfärdiga slottet har hon och hennes syster Emilie, som numera har en arkitektfirma i Paris, lockats av sedan de lekte i den övergivna trädgården. Kanske är det nu de kommer att få reda på vad som egentligen hände i slottet där ingen satt sin fot sedan nazisternas ockupation …?