Det lilla hotellet på rue d'Amour

Paris 1965. Det är en vanlig måndag på det lilla hotellet i sjätte arondissementet. Chanson d’Amour ljuder från den lilla radion. Städerskan Estelle brukar alltid skruva på den när hon bäddar rent och dammar i det rymliga rummet på första våningen.  Rummet berättar att sången alltid brukar få Estelle att le och ibland nynnar hon med trots att hon inte har någon sångröst.

Rummet är det största och bästa på monsieur Chagals hotell. Här brukar den handelsresande monsieur Antoine alltid bo på sina affärsresor. Det har han gjort i över tjugo år. Men här finns också tillfälliga besökare, par som hyr rummet för några timmar. En återkommande gäst är den gamla damen som …

Till sin hjälp att berätta sin historia har rummet La clé, nyckeln, som följer med gästerna ut på stan och kan avslöja vad som sker där. La fenêtre, fönstret, som berättar vad händer ute på Rue d’Amour, den pittoreska gatan med de många små affärerna och så Bakélite förstås, den gamla telefonen som skvallrar om inkommande samtal.  Men alla bryr de sig nog mest om städerskan Estelle, den unga flickan som tvingats fly hembyn när hon blev gravid utan att vara gift. Medan Estelle städar berättar hon för rummet om sitt liv och ibland läser hon högt ur sin mors brev som skickats till storstan i största hemlighet.

Rummet följer gästerna och upplever glädje och sorg, kärlek och svek, hopp och förtvivlan, lögner och svidande sanningar. Och en dag – till och med giftmord! Och som om inte det vore nog lever de alla under hotet om att den obotligt ilskne ägaren monsieur Chagal ska sälja hotellet. Vad kommer då att ske?