En sista vinter

Det är tre veckor kvar till jul. Trettiosjuårige Jonny Bergman ser spånskivefabriken flimra förbi utanför tågfönstret. Han är snart hemma, för första gången på många år. Hans pappa är sjuk och han har lovat sin mamma att hela familjen ska fira jul tillsammans. Nu ska allt bli annorlunda.
Mannen som suttit mitt emot honom går också av här i Hultsfred, med sin lilla hundvalp. De blir mötta av en kvinna på perrongen, men ingen av dem märker att den lilla hunden hoppar ner på spåret för att jaga en fågel. När en signal plötsligt ljuder fattar Jonny ett blixtsnabbt beslut. Han kastar sig ner på spåret, fångar in valpen och tar sig upp på perrongen igen i samma sekund som ett godståg rusar förbi. Hundägarens tacksamhet gör honom förlägen och han säger att vem som helst skulle gjort samma sak. Men hundägaren menar att där har han verkligen fel.
En stund senare går Jonny längs barndomens välbekanta gator, förbi de få kvarvarande butikerna, kommunhuset, biografen och gymnasiet, bort mot suterrängvillan i vitt tegel. Här är allt sig likt. Volvon i carporten och julstjärnan i fönstret.  Men hemkomsten blir inte som någon i familjen Bergman tänkt sig.
Strax före julhelgen dör Jonnys pappa. Nu måste familjeåkeriet räddas och därmed dras Jonny in i sin brors smutsiga affärer. Under begravningsförberedelserna blir dessutom minnesbilderna av barndomen allt starkare. Den tragedi Jonny alltid anklagats för och allt han själv utsattes för utan att någon ingrep. Minnena golvar Jonny och en morgon vaknar han blodig och förvirrad. Har han gjort sig skyldig till något? Skadat eller dödat någon? Så upptäcker han en ensam pojke som håller till ute i den mörka villaträdgården. Jonny försöker hjälpa honom, samtidigt som han börjar inse att han själv måste hålla sig undan polisen …