Flora Leas hemliga bok

Oxfordshire, 1940. Sexåriga Flora vaknar ensam på en filt vid floden. Himlen är klarblå och hon hör hur det vilda vattnet forsar fram bredvid henne, redo att dra med sig allt och alla som vågar sig för nära. Egentligen heter floden Themsen, men Floras äldre syster Hazel brukar berätta sagor där floden är fylld av stjärnor och skogen är en magisk plats. Till ”Viskande skogen och Stjärnfloden” brukar flickorna försvinna tillsammans när verkligheten blir för tuff och hemlängtan för svår. Deras mamma är kvar i London, där bomberna faller, och deras pappa är död. Flora tar sin nalle och går försiktigt närmare flodens brusande vattenmassor. Hon vill se stjärnorna ...

London, 1960. Det är tjugoåriga Hazels sista dag i den lilla bokaffären i Bloomsbury. Hon har just fått drömjobbet som ansvarig för ovanliga och värdefulla böcker på Sotheby´s. Allt i hennes värld verkar falla på plats, efter åren av nattsvart sorg då hon klandrade sig själv för sin lillasysters försvinnande. Att komma tillbaka ensam till London, utan Flora, var fruktansvärt. Hazel svor att aldrig återvända till Oxfordshire igen, och den spirande kärleken hon upplevt där fick ett tvärt slut. Men nu har hennes charmiga pojkvän här i London friat, och framtiden ser ljus ut. Hazel tar tag i sin sista arbetsuppgift, och börjar packa upp några nyanlända böcker. Bland dem finns ett paket med röda sammetssnören. Inuti finner hon en tjock pappersbunt som kröns av en handmålad illustration av två flickor som springer genom en smaragdgrön skog. Hazel lutar sig närmare. Det är något med teckningen … I skogen finns en flod och nu ser hon att vattnet är fullt av – stjärnor. Hazel lyfter bort ett blad och läser bokens titel: Viskande skogen och Stjärnfloden. Hazel ryser. Det är inte möjligt! Hon har aldrig berättat för någon om fantasivärlden hon skapade till sin syster. Är boken ett tecken på att Flora lever?