Positano, Amalfikusten, 1821. Kvinnorna har samlats på stranden i mörkret. Det ryktas att pirater är på väg mot byn. De kommer nå land i gryningen om inte dessa havshäxor, streghe del mare, lyckas skapa havsströmmar som driver bort skeppen … Mari De Luca tar av sig kläderna och kliver ut i de svarta vågorna. Hon hatar havet, det har tagit både hennes mamma och hennes lillasyster, men hon är byns strega finisima, den med starkast krafter. Kvinnornas magi har med blodsband att göra. De är besläktade med de sirener som en gång levde på de närliggande Li Galli-öarna. Männen i byn är fiskare och lyckligt ovetande om det nattliga jobb som krävs för att göra Positano till Amalfikustens mest blomstrande by. Mari fäster ett rep kring sin arm och går djupare ut i vattnet. Hon tänker att det här ska bli hennes sista uppdrag. Snart ska hon ge sig av med mannen hon älskar, och slippa gifta sig med den rika handelsman som hennes far lovat bort henne till.
Men ödet vill annorlunda …

Positano, Amalfikusten, nutid. Marinarkeologen Haven Ambrose vaknar tidigt, går ut på balkongen och ser ut över havet. Långt ut kan hon ana Li Galli-öarna. Det är där hon och hennes team ska dyka och utforska de många skeppsvrak som ligger där. Öarna är ökända och sägs bära på en förbannelse. Det är såklart bara sagor, men Haven kan ändå inte låta bli att undra över varför så många skepp förlist just där. I hemlighet ska hon också söka efter de ädelstenar som hennes bortgångne far upptäckte under sin sista dykning. Strax innan han dog lovade hon honom att slutföra hans dröm.
Men snart börjar märkliga saker hända …