Ingemar hade egentligen inte velat ha någon födelsedagsfest. Han hade fyllt år femtiofem gånger förut, och den enda minnesvärda födelsedagen var den gången han fyllde femton och fick en blå Puch Dakota. Men hustrun Elisabeth hade insisterat och när hon insisterade gjorde man som hon sa. Det var lugnast så. Att motsäga sig hennes vilja var inte att tänka på. Hon hade planerat allt in i minsta detalj. Festen skulle bli en överraskningsfest, eller snarare en variant på en sådan där Ingemar skulle komma hem från jobbet och låtsas bli totalt överrumplad vid åsynen av alla vänner och bekanta i vardagsrummet. Så var det tänkt. Men samma dag festen ska äga rum och Ingemar kommer hem lite tidigare än planerat möts han av en totalt oväntad syn. En naken Elisabeth och en lika naken granne. Ingemar känner varken vrede eller ilska. Bara en stor trötthet.

Femtiosexårsfesten får helt enkelt klara sig utan sin hedersgäst. Ingemar sätter sig i sin bil och ger sig iväg på en planlös resa genom Sverige tills nöden tvingar honom att stanna på en parkeringsplats nära en vacker, rosafärgad kyrka med skimrande grönt tak. På parkeringen uppenbarar sig plötsligt en liten kvinna som ser frågande på honom. ”Kommer du, eller?” Ingemar följer tvekande med kvinnan. ”Och där borta har du prästgården, det är du får bo under tiden du vikarierar.” Ingemar brukade i och för sig inte säga mycket i vanliga fall, men nu blir han mållös. ”Det är en mycket gammal prästgård. Har tillhört pastoratet i över hundra år. Men det utgår jag från att du redan visste, det stod i platsannonsen”, fortsätter kvinnan inför den förstummade Ingemar. Han antas alltså vara den nya prästen i församlingen … Hur ska han klara sig ur detta?

Kvinnan låter honom veta att han har sin första gudstjänst morgonen därpå. Handfallen, rådlös och förundrad över hur snabbt ett liv kan ställas på ända undrar Ingemar hur det ska gå …