Himmel över Alaska

Seattle, våren 1974. Ska vi verkligen åka? Det är tidig morgon när Leni hittar sin mamma i köket och ställer frågan. Hinner jag gå klart terminen, fortsätter hon. Du vet hur din pappa är, får hon till svar. Och det vet trettonåriga Leni Allbright mycket väl. Han är precis som platsen han bestämt att de ska flytta till. Det främmande, men storslagna och vackra Alaska som hon har legat vaken till långt efter midnatt och läst om. Den vidsträckta vildmarken och människorna som bor där fängslar henne på ett sätt hon inte varit beredd på. Den sista utposten är precis som min pappa, tänker hon. Större än livet självt. Gränslös. Och lite farlig.
När Leni och hennes föräldrar, Cora och Ernt, äntligen kommer fram till Alaska med sin gamla folkabuss breder fjorden ut sig som hamrat silver i solskenet. I Kaneq, på andra sidan vattnet, isolerat bakom berg och glaciärer, ligger huset som vietnamveteranen Ernt fått ärva av en kompis. För att ta sig dit måste de invänta färjan och de passar på att proviantera, utan att ha en aning om vad de kommer att behöva i sitt nya liv.
Till att börja med är Alaska svaret på alla deras drömmar. Hela familjen förälskar sig ögonblickligen i det fantastiska landskapet och överväldigas av frihetskänslan. De ljusa sommarnätterna och sammanhållningen mellan bosättarna – de starka män och kvinnor, som är deras grannar – kompenserar för att de varken har pengar eller erfarenhet av vildmarksliv. Och till Lenis lycka får hon nästan genast upp ögonen för en pojke i samma ålder, Matthew. De två delar intresse för naturen och blir själsfränder.
Men när mörkret, iskylan och snön sänker sig över familjens fallfärdiga stuga, samtidigt som matförråden sinar, förändras allt – inte minst Ernts mentala tillstånd. Och när en svår olycka inträffar skiljs Leni och Matthew åt. När de senare återses har vänskapen förvandlats till djup kärlek. Något som gör Lenis pappa rasande.
Snart tvingas Leni och hennes mamma inse den fruktansvärda sanningen. De befinner sig i livsfara …