En mamma, en dotter och ett avstånd mellan dem lika långt som mellan Gällivare och Stockholm. Det har alltid varit de två, men som ensamstående mamma har hon fått ta många fajter. Hon tycker också att dottern har förändrats sedan hon flyttade till Stockholm, blivit lite fin i kanten nu när hon börjat plugga juridik. Hon har också lagt sig till med nya vanor som att dricka kaffe med mjölk och plötsligt gå runt i vita skjortor.

Nu har mamman något som hon måste säga till sin dotter, något som inte kan vänta. När hon har samlat mod för att ringa upp och berätta, hör hon sig själv istället säga något helt annat, nämligen att hon kommer ner för att hälsa på henne i Stockholm. Under en vecka återförenas de. Kan de få sagt det de vill, och behöver, säga?