Midsommarbrud

Ransta sätesgård, våren 1410. Karin ser sig om. Ransta är hennes hem, och just nu är där som allra vackrast. Lövträdens blad är skira och spröda. Färgen lovar friskhet och vår, sötma och nytt liv, även om det också ligger oro i luften.

Världen har ännu inte hämtat sig efter den svarta döden, många hemman står fortfarande tomma. Och trots att Ransta är traktens största sätesgård, berömd för sin uppfödning av hästar och jakthundar, ligger många av gårdens åkrar osådda och ängarna är vattensjuka.

Sädesladan är nästan tom, och om den kommande höstens skörd slår fel kommer vintern att bli hård. Det kan man redan se tecken på: flera av korna har kastat sina kalvar och bara tre hästar bär föl.

Men det finns ljuspunkter också. I granngården Ekeby finns Folke, lagmannens son, som Karin är förälskad i. Hon vet att hennes far och Folkes far har planer för dem, vilket varken hon eller Folke har något emot.

Ett år senare. Det är midsommarafton, och folket från Ransta och Ekeby har samlats vid källan bakom Ranstas mangårdsbyggnad. Det finns kärlek i luften, och denna magiska natt ger sig Karin med glädje åt sin Folke, trots att de ännu inte är gifta. Det ska ju ändå bli de två …

Men bröllopet ställs in. Det visar sig att faderns pengakista är tom, och för att rädda gårdens framtid har Karins far valt ut en annan, mycket välbeställd make: bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson.

Karin måste foga sig, och blir Engelbrekts hustru. Han inleder snart sitt segertåg över Sverige. Karin är inte förälskad i sin man, även om hon ser upp till honom. Men kanske skulle hon kunna bli lycklig ändå? Om hon bara kunde glömma den där magiska midsommarnatten ...

Midsommarbrud är den tionde delen i romanserien Släkten. Med stark inlevelse skildrar Elisabeth Östnäs en dramatisk epok i Sveriges historia.