Nätterna vid havet

Fem dagar för länge sedan … Minnena av dessa dagar i värdshuset vid havet stannade kvar hos Adrienne likt en skatt. På något sätt hade hon börjat tro att hon lärt sig mer under dessa dagar än under alla år både före och efter händelsen den gången. Numera bor hon ensam i sitt stora hus, barnen är utflugna, det har gått 17 år sedan Jack övergav henne för en yngre kvinna. Hon har precis fyllt 60 år, håret har grånat och rynkorna har blivit fler. Men det är inte så att hon sörjer att bli äldre, hon känner ingen längtan efter att vara ung igen. Sönerna har visserligen försökt att uppmuntra henne att träffa någon på äldre dagar, men hon har inte haft någon som helst lust med det.
Det är när hon får besök av dottern Amanda  -nybliven änka- som Adrienne för första gången tänker att hon ska berätta om det livsavgörande som hände i hennes liv då, för fjorton år sedan …
Hon börjar med att leta fram den lilla kartongen som hon sparat. Inuti ligger olika saker som betytt mycket: det korta brevet till henne som Paul lämnade på värdshuset, ett foto av honom på kliniken samt två hopbuntade högar med brev som de skrivit till varandra och en trumpetsnäcka som hon och Paul hade hittat på stranden. Hon tar fram ett av breven, papperet har blivit tunt och sprött, blecket har bleknat genom åren, men hon kan fortfarande läsa hans ord. Sedan plockar hon ut det hon behöver för sitt samtal med Amanda. När dottern kommer tänker hon berätta sin historia för första gången. Avslöja allt om det som hände vid värdshuset vid havet några stormiga dagar för många år sedan, när Paul gjorde entré i hennes liv och tog hennes hjärta …