Ida har förstått att något ska hända: man kan veta att man kan älska långt innan man möter den man ska älska, tänker hon. Föremålet för hennes passion är den tio år äldre professorn Arnold Busk, också han gift.

De möts på ett seminarium. Ida faller för Arnolds torra humor och öppenhet, kanske också för hans erfarenhet. Själv är hon ny och osäker bland kultureliten. Ändå är hon modig nog att bjuda med honom till sitt rum efter några glas för mycket. Men deras försök att älska blir misslyckat. Han går därifrån otillfredsställd och hon kan inte glömma honom.

Några dagar senare kommer ett paket till henne från Trondheim, med A Busk skrivet för hand över universitets logga. Det är Göran Sonnevis diktsamling Det omöjliga. Ida blir glad. Men hon förstår såklart symboliken. Båda är gifta och har små barn. Trots det börjar de brevväxla. Arnold är ömsom inbjudande, ömsom otillgänglig. Han säger att hon inte ska hoppas, men vill ändå ses och ha sex. Idas längtan efter honom blir bara starkare.

Så, efter flera års plågad väntan kommer äntligen den dag då han ger upp sitt gamla liv för henne. Hon har redan skilt sig. Nu ska de få varandra. Eller?

Idas och Arnolds dans kring varandra är turbulent och gränslös och den blir allt mörkare. Vad är det för besatthet som driver henne – och när slår en sådan kärlek över i galenskap?