Run, Rose, Run

Varje sång berättar en historia. Det vet ingen likaväl som den unga AnnieLee. Hon drömmer om att bli en stjärna, hon skriver låtar och sjunger om det hårda liv hon lämnat bakom sig. Låttexter har hon har hittat på så fort hon lärde sig prata och hon skapade melodier innan dess. AnnieLee hör musik i allting, i en läckande kran eller i ett mullrande godståg … Längtan till Nashville har hon burit med sig så länge hon kan minnas och vid tjugofem års ålder har hon äntligen tagit sig dit för att förverkliga sina drömmar. Hon är beredd att satsa allt för att det ska bli så. Kosta vad det kosta vill …

Efter att ha sovit utomhus i en park vid Cumberlandfloden försöker hon fixa till sig så gott det går, hon slätar hon till sitt böljande mörka hår innan hon beger sig mot sitt mål. Under en surrande neonskylt där det står Cat’s paw saloon drar hon ett djupt andetag och intalar sig själv att hon ska klara av det, det är ju därför hon är här. Inne i den svala baren lyser det svagt av färgglada slingor i taket, en lång bardisk av trä löper längs ena sidan. På scenen längst in i lokalen spelar en man i svart cowboyhatt på en skamfilad gitarr. Rösten låg och sorgsen. Det luktar öl och pommes frites. Besökarna är inte så många, men de ser vänliga ut. Med andra ett perfekt ölhak för hennes debut i Nashville, tänker hon.

När AnnieLee till slut lyckas övertala den surmulne bartendern om få ställa sig på scenen är hennes lycka gjord, även om hon känner sig fruktansvärt nervös. På darrande ben och med hjärtat i halsgropen intar hon scenen. Hon sjunger som om det gällde hennes liv. Och innerst inne vet hon att det gör hon också …

Bara några dagar senare hittar AnnieLee nya vänner och en ny trygghet. När Nashvilles största countrystjärna får upp ögonen för henne känns vägen mot stjärnorna inte längre så avlägsen.

Men ondskan AnnieLee flytt ifrån kommer samtidigt allt närmare. Snart kan hon inte fly längre …