Alla är överens om att Lövudden är så nära paradiset som man kan komma. Ett litet idylliskt samhälle vackert beläget vid havet med en alldeles lagom blandning av sommarstugor och fastboende. Hit kommer man för att koppla av under långhelger och under några lata sommarveckor. Grannsämjan är mycket god. Man träffas ofta över ett glas rött och någonting från grillen. På Lövudden är livet alltid skönt.

Det vill säga så var det innan den nya grannen Greta Liilja gjorde entré. Greta är en äldre sjukgymnast och vän av ordning. Och det är enbart hennes ordning som gäller. Hon avskyr barn, hundar, katter och i princip allt vad hennes grannar företar sig. Varje gång hon anländer till Lövudden i sin gula bil, som hon kör som en vettvilling, drar mörka moln över byn. Nu tar det onda över.

Grannarna ger henne öknamnet Toktanten på grund av all skada hon åsamkar dem. Bland annat lyckas hon upphäva ett bygglov för en ung änka och hon låter hugga ner ett antal gamla almar på grannens tomt, hävdande att tomtgränsen ligger fel. Hon tar till våld mot folk och en hund förgiftas. Det gemyt som rått i byn är som bortblåst och alla oroar sig över vad som ska bli Toktantens nästa drag. Hennes uppfinningsrikedom vet inga gränser när det gäller att trakassera människor i omgivningen.

Eftersom Toktanten skriker, svär och häver ur sig en strid ström av förolämpningar tar det ett tag innan de förbluffade grannarna samlar sig till motstånd. Till sist inser man att polisen måste utreda Toktantens brott innan hon går för långt.

Men hon ger inte upp. När hon överbevisas och straffas blir hon bara mer hatisk och fanatisk. Frågan är hur långt hon vågar gå? Mycket långt visar det sig …