”Man måste alltid göra rätt för sig. Och då är man tvungen att arbeta.” Moderns ord var hårda och ögonen nästan hatfulla. Torparflickan Edla Gyllensvaan hade dristat sig till att ligga i gräset en stund den soliga sommardagen. Lättja måste bestraffas. Modern luggade henne och satte henne i arbete. Inte vågade Edla då berätta om sina drömmar om att kanske bli lärarinna och på en skola i Borås. Dem höll hon inne med. Med fadern var det annorlunda, med honom kunde hon vara sig själv.

Så kommer midsommarafton, det är dans på heden. Edlas högsta önskan är att få dansa. Och tänk bara på soldaterna i sina fina uniformer! Men mor skulle aldrig tillåta det. Det får bli en vit lögn. Edla flätar håret. Förväntansfull och med rosiga kinder ger hon sig i väg med väninnorna, den förföriska musiken hörs på håll, och då är det något som väcks i Edla, en berusande längtan. Uniformer och vida kjolar snurrar i dansen. Plötsligt får Edla syn på honom, han har en stor mustasch och solbrända kinder. Johan som soldaten heter närmar sig henne och bjuder upp till dans. Kyssarna som följer gör henne knäsvag.

Efteråt ångrar hon sig gruvligt. Men då är det för sent. Skammen följer henne när hon går hemåt.

Några månader senare går det inte längre att dölja, Edla är gravid. Med sorg ser hon sina lärarinnedrömmar gå upp i rök. Hon gifter sig med Johan Andersson, soldat i Älvsborgs regemente, som nu blir hennes förmyndare och de flyttar in ett litet soldattorp omgivet av skogar och ängar. I början är Edla lycklig, hon älskar Johan, även om hon inte alltid känner att det är besvarat. Men hon bestämmer sig för att göra allt för att äktenskapet ska bli bra. Men det är inte lätt. Johan är svår och har nära att ta till flaskan. Inte är han alltid så snäll heller. De elakheter hon får utstå är många. Edla undrar om det så här livet skulle bli eller finns en framtid även för henne?