Död man på rymmen

Transtrand, Dalarna, januari. ”Det måste ha varit svårt att gräva graven, det är trettio minusgrader ute.” Diana Wikman, Nina Storms före detta chef, viskar men det känns som om hennes ord ekar i den stora kyrkan. Nina önskar att Diana ska sluta prata. Hon vill inte att de anhöriga ska höra hennes okänsliga kommentarer om deras kollega, den plötsligt omkomne Bengt Hedberg.

Bengt hade jobbat på Myndigheten för kulturstöd i över tjugo år när han plötsligt hittades död i sin lägenhet två dagar före julafton. Han levde ensam och hade inga barn. Det var en vän som anade oråd när han inte dök upp på det traditionsenliga julbordet och inte heller gick att få tag på. Det visade sig att han låg hemma i hallen med ytterrocken på …

Nina kände inte Bengt så väl, men han var chef på Analysavdelningen och ingick i ledningsgruppen och för Nina som tillförordnad generaldirektör är det självklart att närvara på begravningen. Några rader bakom Nina och Diana sitter två andra kollegor och Nina är oerhört tacksam att de är här och att Diana, eller Draken som de i hemlighet kallar henne, samåker med dem, både hit och hem.

Hela begravningsföljet håller på att frysa ihjäl i vinterkylan när det är dags för själva jordfästningen. Men det är inte förrän dagen därpå som katastrofen upptäcks och förvandlas till en skandal som blir viral och når media över hela landet.

Väl tillbaka i Stockholm märker Nina att Bengts arvtagare beter sig besynnerligt. Hon kan inte låta bli att nysta i dödsfallet. Men när ett sällskap från den berömda Othelloteatern samtidigt vill hyra in sig i Ninas prästgård i Västergötland, inför vårens stora föreställning på medeltidsborgen Torpa Stenhus, ja, då får Nina mycket annat att grubbla på. Inte minst Drakens generösa förmedlande av myndighetens pengar till just Othelloteatern …