Stockholm, sommaren 1848. Nu är jag här! Livet kan börja! Sophie stannar förtjust upp på ångbåtens landgång och andas girigt in huvudstadens brus. Larmet är öronbedövande och människor rör sig i alla riktningar. Kajen är översållad av tunnor, kaggar, korgar, plankor och lårar. En kort stund ångrar hon sig nästan och vill fara tillbaka hem till det lugna Småland och livet som guvernant.

Mamsell Sophie Sager, förmodar jag? En man med välfriserad mustasch och breda polisonger har plötsligt dykt upp framför henne. Han säger att han på uppdrag av Sophies släkting, bruksägare Gudmund Sager, ska eskortera henne till hennes boende.

Sophie skiner upp, hon föreställer sig en stadsvåning med sammetsmöbler och förgyllda kandelabrar, kristallkronor och vävda tapeter.

En kort stund senare leder eskorten in henne i en mörk och trång gränd där han knackar på hos skomakarmästare Dillström och hans buttra fru. Här visar det sig att Gudmund ordnat en trång liten kammare där Sophie ska bo. Han bekostar första månadens hyra, sedan får hon klara sig själv.

Gudmund är Sophies förmyndare och det är även han som bekostat båtresan. Efter många långa övertalningar har han och Sophies mor gått med på att hon lämnar sin guvernanttjänst för att prova lyckan i huvudstaden. De tror att hon ska ägna sig åt finsömnad, att hon har andra planer behöver ingen av dem veta. Att hon i största hemlighet börjat skriva en bok …

Bara några dagar senare utsätts Sophie för ett lika försåtligt som brutalt övergrepp. Hennes liv tar nu en helt ny vändning. Men i en tid då en hedervärd kvinna bör vara timid och självutplånande vågar Sophie gå en annan väg. Hon bestämmer sig för att inte bara kämpa för sin egen upprättelse utan också, till omgivningens stora fasa, även ta upp kampen för alla kvinnor.