”Jag känner alltid oro när jag åker till min arbetslägenhet …”

Åke Edwardson är främst känd för sina populära spänningsromaner om Erik Winter. Här berättar han om en dold talang, vilken bok alla borde läsa och vad som hände på sommarkollot som sådde ett frö till hans nya mörka, men också humoristiska, roman Treblinka Comedy Club.

Treblinka Comedy Club är ju en titel som får en att haja till med två referenser som inte brukar nämnas i samma sammanhang. Hur fick du idén till romanen?

När jag var nio år och på sommarkollo i början av 60-talet för barn från familjer med olika problem träffade jag jämnårige Zygmunt, son till ett judiskt par från Polen som räddats med vita bussarna. De hade varit tonåringar då. Zygmunt berättade det han fått höra, det var inte mycket, men jag kunde inte sluta tänka på det. Som 13-åring läste jag en bok om upproret i Treblinkas dödsläger, och har under hela livet sökt information, runt om i Europa och i Jerusalem – på det enorma muséet över förintelsen Yad Vashem i Jerusalem, när jag var FN-officer i Mellanöstern. De senaste tio åren har en tanke på en roman mognat, och nu var jag redo att skriva den, genom att också försöka gestalta humor, bland det viktigaste vi har, också i de mest fasansfulla situationer. Jag ville helt enkelt göra det så svårt som möjligt för mig som författare.

Hur skulle du beskriva Treblinka Comedy Club?

En gestaltning av några människoöden mitt i Förintelsen och under dess uppbyggnad av nazisterna. 

Finns det någon verklighetsbakgrund?

Romanen är en fantasi, men historiska fakta är verkliga så långt jag har kunnat utröna. Historiska personer som Joseph Goebbels och Reinhard Heydrich dyker upp och deltar. Dödslägret i Treblinka är skildrat så noggrant jag kunnat, utifrån flera ibland motsägelsefulla källor. Upproret i Treblinka ägde rum, vilket var en nyhet för till exempel för min tyska förläggare, vilket kanske säger en del om efterkrigstidens Tyskland. 

Vad vill du att läsaren tar med sig från Treblinka Comedy Club?

Vi får aldrig glömma, är väl det enkla svaret. Jag vill göra ett utsnitt av verkligheten under helvetet på jorden, hur det var att leva i ovisshet och skräck. Kanske läsaren också tar med sig en liten känsla av hopp.

Du har redan fått högsta betyg av Bibliotekstjänst för Treblinka Comedy Club. Vilket omdöme skulle du bli gladast av att höra om romanen?

En trovärdig bok. En fruktansvärt rolig bok. En svart bok.

Du har ju också jobbat som journalist. Vad har du tagit med dig från journalistiken till romanförfattandet?

Researcharbetet. Jag jobbar som journalist ända tills det är dags att börja skriva. Då får man glömma att man varit journalist, litterär gestaltning är något helt annat. Sedan följer väl en viss arbetsdisciplin, annars hade jag inte kunnat skriva 28 böcker under 30 år. 

Du har beskrivit skrivandet som att varje morgon känns som ett steg till den egna avrättningen, och sedan euforin när skrivandet flyter på (och avrättningen uteblev 😊). Det låter ganska slitigt. Är du en kicksökare eller vad driver dig att fortsätta skriva?

Det där är väl lite överdrivet, speciellt i det här sammanhanget. Men jag har aldrig tyckt att skrivande är "roligt", det är hårt arbete om man tar det på allvar och jag känner alltid oro när jag åker till min arbetslägenhet på morgonen. Därför blir känslan av lättnad så stor när jag är klar med dagens pensum. Det finns väl egentligen ingen klinisk term för denna (dagliga!) resa mellan topp och botten, skrivande är inte för alla. Så jag är kanske en "kicksökare" i den bemärkelsen att jag ständigt ger mig på något som är fruktansvärt svårt och aldrig vill göra någonting annat

Skriver du redan på något nytt?

Den smutsiga floden. Den fjortonde och absolut sista romanen om Erik Winter. Jag har just kommit hem från en månads research i Malaysia.

Om Åke Edwardson 

Född: 10 mars 1953 i Eksjö.

Bor: Hus i Göteborg och gammal skola i kyrkby på småländska höglandet.

Familj: Fru och två döttrar.

Dold talang: Jag har en fin baryton.

Bok jag är mest stolt över: Är nog den här, allt mitt skrivande kom liksom samman.

Bok jag ser fram emot att läsa: En ny roman av Theodor Kallifatides vore inte dumt.

Bok jag läst flera gånger: A Town Like Alice, av Nevil Shute. Jag är innerst inne sentimental och romantiker så den här boken levererar som ingen annan, plus att den utspelar sig i Malaysia och Australien, länder jag har speciell klockarkärlek för.

Bok alla borde läsa: Liv och Öde, roman av Vasilij Grossman, judisk journalist och författare, inbäddad i Röda armén från Moskva via Stalingrad till Berlin.