Efter braksuccén med debuten Cassi är Johanna Swanberg äntligen tillbaka med en ny roman! Bonniers Bokklubb träffar henne inför släppet av Penntricket, en varm och underfundig roman om genomsnälla Sandrine, hennes krisande liv och hur ett oväntat knep kan lura hjärnan lycklig (spoiler: det involverar en penna!).
Hur skulle du beskriva Penntricket?
-Penntricket är en roman om Sandrine, en genomsnäll person som ler stort, biter ihop och förtränger varje obekväm tanke. Hon intalar sig att hon lever sitt bästa liv, tills det en dag inte går längre. Det är en bok om vänskap och kärlek och att en rejäl livskris inte behöver vara så illa.
Själva penntricket är något Sandrine fått lära sig av sin rätt sura mamma. Vad är det? Och funkar det?
-Det är ett sätt att lura hjärnan att man är glad. Sätter man en penna mellan tänderna tvingar man in munnen i en min som liknar ett leende, vilket i sin tur får hjärnan att släppa loss lyckohormoner. Det finns forskning som bekräftar det, men jag skulle inte direkt råda en djupt deprimerad person att förlita sig på enbart en penna.
Sandrine är en person som nästan alltid säger ja. Kan du känna igen dig i henne?
-Nej, haha. Jag hjälper gärna till, men tycker inte att jag har några problem med gränsdragning.
Vem i boken skulle du själv helst vilja ta ett glas med – och vem skulle du helst undvika i en hiss?
-Jag skulle gärna ta ett glas med hela Sandrines arbetsgrupp, för det är ett spretigt gäng. I en hiss skulle jag däremot helst undvika Sandrines kollega Pirkko, för hon duschar inte i onödan, om man säger så.
Om Sandrine fanns på riktigt, vad tror du att hon skulle säga om hur du har skildrat henne?
-Sandrine skulle aldrig gå med på att den handlade om henne, för varför skulle någon tycka att hennes liv var så intressant att det var värt att skriva om? Men hon skulle utan att tveka fråga om hon kunde hjälpa till med att bära böcker.
Om du själv hamnade i änklingen Solles överbelamrade lägenhet – vad är det första du skulle slänga?
-Att göra som Sandrine och börja med högarna av soppåsar, tycker jag känns väldigt rimligt.
Finns det någon karaktär i boken som överraskade dig när du skrev?
-Sandrines tonårsdotter Lilly visade sig vara lite mer av en tänkare än jag hade trott att hon skulle vara.
Om Penntricket var en film – vem skulle spela Sandrine?
-På grund av Sandrines personliga filmsmak vore det fint med en actionskådis, så jag säger Rebecca Ferguson.
Vilken låt skulle vara soundtrack till Sandrines liv?
-Jag har sedan skrivandet en hel låtlista med sentimentala och lite bombastiska Sandrine-låtar. Hon känns som en powerballadkvinna. Så ”Everybody’s changing” med Keane kanske? Passande text också.
Vad i livet gör dig riktigt arg – på ett sådant sätt att det nästan skulle kunna bli en bok?
-Dumhet. Dumma människor som tar dumma beslut och gör dumma saker.
Du har ju även podden Livsreglerna tillsammans med Ebba Kleberg von Sydow och Cecilia Blankens. Vilken är din bästa livsregel?
-Var inte dum.
Kort om Johanna Swanberg
Född: 1974
Bor: Stockholm
Familj: Gift med Fredrik, döttrarna Pella och Joni, hundarna Bob och Bibi.
Författare du alltid läser: Gillian Flynn, Curtis Sittenfeld, Elizabeth Strout, Jennifer Egan, George Saunders.
Bok som gjort avtryck: Flesh av David Szalay var en åktur!
Vill läsa härnäst: Big Nobody av Alex Kadis.
Beskriv dig själv med tre ord: Impulsiv, optimistisk, lösningsorienterad.
Dold talang: Är ganska händig – det är möjligtvis en följd av ordkombinationen här ovanför.
Motto: Ja tack.