I Salta pärlor, författarparet Katarina och Niklas Ekstedts första roman, bjuder de på ett härligt persongalleri med anknytning till olika gastronomiska restauranger i Stockholm, London och Paris. Passionerad kärlek, äventyr och uppoffringar står också på menyn. Men hur var det egentligen att skriva tillsammans?
Niklas, hur föddes idén till att skriva en roman ihop – och varför just den här berättelsen?
– Idén till vår roman kom ur en vilja att kombinera våra olika expertisområden. Jag har ett djupt intresse för gastronomi och historia, och Katarina är skicklig på att bygga berättelser och skriva böcker. Att få använda min kunskap i ett helt nytt format har varit väldigt roligt. Vi ville genom boken, på ett underhållande och fängslande sätt, berätta om en kocks liv för att ge läsaren en spännande inblick i det nästintill rockstjärneliv, med allt vad det innebär, som en stjärnkock faktiskt kan leva.
Katarina, händer det att du säger nej till något bara för att det låter för … ”kockigt”?
– Ja, det har absolut hänt. Min roll har nog till viss del varit att se till att berättelsen flyter och blir tillgänglig för alla, även de som inte lever i ett kök dagligdags, utan att för den skull missa de lärorika detaljer som bara den mest insatta skulle kunna ha en susning om. Den expertisen vill vi gärna dela med oss av, så klart, så att läsaren lär sig något nytt.
Niklas, många känner igen dig från tv. Hur var det att byta kök mot skrivbord?
– Det har varit spännande. Även om jag själv inte har jobbat under just den tidsepok boken utspelar sig i, så började jag min bana med äldre kockar som arbetat i Frankrike och Europa under mitten av 1900-talet. Jag har hört deras historier i alla år. Att få sitta ner och faktiskt strukturera upp den världen i text, i stället för att stå vid spisen, gav mig en möjlighet att förmedla hantverket på ett nytt sätt.
Om ni skulle handplocka varsin karaktär ur boken som en personlig favorit, vem skulle det vara och varför?
– För mig är det huvudpersonen Pierre. Jag känner igen mig mycket i honom. Hans driv och sättet han ser på matlagning påminner om min egen inställning, även om vi verkar i olika tider, säger Niklas.
– För mig skulle det nog vara Chiara, Pierres stora kärlek. Hon är en rastlös själ som inte riktigt kan stanna upp, men som genom sin passion genomför stordåd under sin livstid, svarar Katarina.
Niklas, vad hade du absolut krävt på menyn om bokens stjärnkock Pierre Bernard hade lagat middag till er båda?
– Jag hade önskat att han i så fall serverade oss en klassisk fransk consommé eller en perfekt utförd fågelrätt, något som verkligen kräver den tidlösa hantverksskicklighet som Pierre besitter.
Och Katarina, vad hade du vägrat smaka?
– Jag måste nog ändå svara sniglar. En av Pierres paradrätter när han öppnar sin första restaurang i London i början på 50-talet. Mitt intresse för sniglar är nog ungefär på samma nivå som de fish and chips-älskande engelsmännens. De ratade hans franska kokkonst totalt.
Om ni själva fick stiga in i boken, vilken tid och plats skulle ni välja att uppleva?
– Det skulle nog vara Paris under mitten av 1900-talet. Att få uppleva de klassiska franska köken när de var som mest inflytelserika, och med all den passion som fanns då, hade varit otroligt.
Och slutligen – vad hoppas ni att läsaren känner när sista sidan är läst?
– Vi hoppas att läsaren har fått en inblick i en för många stängd och dold miljö i kulisserna bland kända och framgångsrika människor och lärt sig massor på vägen. En och annan tår kanske också kommer att fällas över deras livsöden, men vi hoppas att romanen ger en stunds underhållning som blir svår att slita sig ifrån innan sista sidan har vänts.