Succéduon Christina Olséni och Micke Hansen skruvar upp spänningen och humorn med första delen i en ny serie om 60-åriga journalisten Ingalill Johannesson som nystar i otäckheter under Österlens polerade yta. Här berättar författarna om vilka ingredienser de tycker är viktigast i en deckare, hur de fick idén till boken och vad de ser fram emot att läsa i sommar.
Grattis till lanseringen av Turistchefen som gick över gränsen! Vad kan läsarna förvänta sig av er nya serie Ingalill från Ystad?
– Tack så mycket! Vi har ju vår unika stil och det blir igenkänning för de läsare som hängt med oss tidigare. Det här är en klassisk pusseldeckare, men med en rejäl dos humor och skruvade karaktärer som inte beter sig som folk gör mest. Handlingen utspelar sig i idylliska Ystad där folk känner varandra lite för väl och där bokens mord hanteras med en axelryckning och ett ”jaha, det var ju tråkigt”.
Journalisten Ingalill Johannesson står i centrum i serien. Berätta lite om henne och varför ni ville göra en serie baserad på henne.
– Vi kände att det var hög tid att låta en kvinna med både livserfarenhet och skinn på näsan kliva fram i rampljuset. Ingalill är inte typen som ber om ursäkt för sig själv. Hon är sextio år, har en kantig personlighet och är fullständigt ointresserad av vad andra tycker om henne. Hon bor i ett laxrosa gathus på Teatergränd och har ordnat livet precis som hon vill ha det: inga barn och ingen man. Däremot har hon den dominanta modern Hedvig, alltid redo att lägga näsan i blöt och påpeka Ingalills tillkortakommanden.
När de tvingas samarbeta uppstår både friktion och kemi och det är då det blir kul.
När en turistchef lanserar sin plan att flyta Österlens gränser blir det snart tydligt att någon är redo att mörda för att hålla gränserna intakta. Hur fick ni idén?
– Vi inspireras av verkligheten och vrider det ett par varv till, så att det blir precis lagom orimligt. I Ystad har det pratats en del om upphandlingar som inte gått rätt till, och Österlen är en turistmagnet, om än med lite flytande gränser. Så vi började fundera över vad som skulle kunna hända om någon bestämde sig för att på eget bevåg rita om Österlenkartan helt. För prestige, berömmelse och en rejäl slant i fickan. Och vips så hade vi både en konflikt och ett fullgott motiv.
I 60-åriga Ingalill och hennes unga kollega nollåttan, Carl-Gustaf Ramel, uppstår ett samarbete mellan två generationer. Hur var det att skriva om deras dynamik?
– Väldigt roligt! De är varandras raka motsatser. Det är ungefär som att sätta en katt och en väldresserad hund i samma rum och be dem samarbeta kring ett gemensamt projekt. Ingalill går på känsla, rutin och en rejäl dos envishet. Carl-Gustav är ambitiös, entusiastisk och är mån om att allt går rätt till. Han går till gymmet – Ingalill går till stadens konditorier. När de tvingas samarbeta uppstår både friktion och kemi och det är då det blir kul.
... karaktärerna är helt avgörande för berättelsen.
Vad tycker ni en bra humoristisk deckare ska innehålla?
– Förutom humor – som gärna får vara smart snarare än tramsig – så är karaktärerna helt avgörande för berättelsen. Lite udda och kantstötta och som hamnar i situationer de inte riktigt kan hantera. Och så förstås en intrig som håller ihop och en klurig deckargåta som driver berättelsen framåt.
Om Turistchefen som gick över gränsen var en drink, vilken skulle den vara?
– En Aperol Spritz. Lite bubblig, lite bitter, väldigt somrig och bäst avnjuten i solen. Gärna vid poolkanten på Ystad Saltsjöbad eller på en av uteserveringarna inne i stan.
Avslutningsvis, vilken bok (eller böcker) ser ni fram emot att läsa i sommar?
– Christina dyker ner i Olgas bok av Katarina Wennstam och fortsätter sedan med Flickorna vid altaret av Mattias Edwardsson. Micke laddar upp inför fotbolls-VM med Fler ögonblick som skakade fotbollen av Jonas Eriksson.
LÄS OCKSÅ: