"Det är som om jag hittat hem"

Som kriminalreporter på Expressen under 80- och 90-talet bevakade David Lagercrantz de största mordfallen i Sverige. Hans författardebut var historien om Göran Kropp som han skrev 1997. Efter den debuten har framgångarna minst sagt varit ett faktum. Han axlade bland annat rollen som författare bakom Milleniumserien efter Stieg Larssons bortgång. Vi har fått en pratstund med David om boken Obscuritas, första delen i en ny deckarserie.

Berätta om nya boken Obscuritas.
Det är en deckare, en smart deckare, hoppas jag, där inget riktigt är som det verkar. Men framför allt är det en berättelse om hur mina hjältar Micaela Vargas och Hans Rekke möts och löser ett bort som sträcker sig långt bort till talibanernas Afghanistan. Året är för övrigt 2003, och CIA har i hemlighet börjat tortera människor i stora skala.

Vad betyder egentligen Obscuritas?
Det är latin, och betyder mörker, eller det som är dolt, obskyrt. Rekke är besatt av klarhet, eller claritas som han säger. Men det är mörkret, det dunkla som hela tiden drar honom till sig.

Din nya huvudperson Hans Rekke är en mångfacetterad och spännande person. Hur kom han till dig? 
Någonstans växte han fram ur min barndoms kärlek till Sherlock Holmes. Men där Sherlock är arrogant och övermodig, där faller Rekke in i det djupaste självtvivel.
Jag gjorde honom till manodepressiv, och det är inte bara ett ämne jag kan bra av personliga skäl. Det laddade också karaktären. Jag minns att han särskilt kom till liv när jag förstod hans humor.

Boken innehåller en del referenser till musikens värld.   Spelar du själv något instrument eller är intresserad av klassisk musik? 
Jag är inte mycket till pianist längre, även om jag en gång spelat. Men jag har alltid fascinerats av klassisk musik, och i Obscuritas ville jag skildra det utanförskap det riktiga vackra kan ge om du inte är delaktig i det. Jag ville skriva om människan längtan att förstöra det som är ouppnåeligt.

Handlingen rör sig mellan överklass och förort. Vad har du för förhållande till klassamhället? 
Rekke från aristokratin, har haft lyxen att kunna vara svag. Micaela från Husby har aldrig råd med något sådant. Hon är en fighter, en doer, och jag kände direkt när jag förde dem samman att det blev intressant. Klassamhället fanns där som ett spänningsfält. Och det har alltid fascinerat mig.

Vad är du mest nöjd med?
Dialogerna kanske. De kom till liv – kanske just för att karaktärerna börja leva så för mig.

Vår redaktör tycker att det här är det bästa hon läst av dig. Kan det stämma? 😉
Åh, det gör mig glad. För precis så tycker jag själv. Det är som om jag hittat hem.

LÄS OCKSÅ:

Gästredaktörernas boktips.

Spännande böcker.

Missa inga erbjudanden!