Författarmöten

Åke Edwardson: "Jag kan ju inte svika mina miljoner läsare när vi nu är framme vid slutet"

Redaktionen 29 april 2025

Åke Edwardson är aktuell men den fjortonde och sista delen i serien om Erik Winter. I en intervju med Bonniers Bokklubb berättar Åke mer om den nya boken Den smutsiga floden, om huvudkaraktären Erik Winter och vilken den största utmaningen har varit med att skriva på boken.

Varför valde du titeln Den smutsiga floden?

- Titeln är en typisk Winter titel tycker jag, suggestiv utan att vara "deckaraktig".

Hur fick du idén till den?

- Boken rör sig i två städer och kring två floder, Göta älv i Göteborg och Klang i Kuala Lumpur, stadens namn betyder ungefär "den smutsiga floden".

Hur skulle du beskriva Den smutsiga floden?

- Ovanligt varmt i juni. En ung kvinna blir överfallen och svårt knivskuren intill Göta älv. Det sker igen. Det finns ett gammalt mönster. Winter får resa i tiden. Och hans gamle mentor Bertil Ringmar får resa till andra sidan jorden när hans son försvinner.

För de som inte känner Erik Winter, hur skulle du beskriva honom?

- Erik Winter är från början landets yngste kriminalkommissarie som under 30 år utvecklats till en hel man. Han löser sina fall lika mycket med intuition som klassiskt detektivarbete. Han har en gåva. Erik är förmögen, gamla pengar från mamma, nya pengar från pappa. Det har alltid varit ett problem för honom, men han har delvis förlikat sig med situationen! Han har sin Angela, och han har barnen Lilly och Elsa, och ett hus på gång vid havet. Låter det tråkigt? Jag tror inte han tycker det.

Är ni lika på något sätt?

- Vi är nog rätt lika, drastiska i vår framtoning, empatiska, svär lite för mycket, ser mörkt på omvärlden, nästan som en misantrop men inte riktigt så illa. Vi gillar båda maltwhisky (Glenfarclas), matlagning och svindyrt vin serverat i billiga glas. Och jazz, men jag är mycket mer rock'n'roll.

"Jag kan ju inte svika mina miljoner läsare när vi nu är framme vid slutet"

Vilken har varit den största utmaningen med att skriva boken?

- Utmaningen var att avsluta serien på ett värdigt sätt. Den är ju som en saga som hänger ihop och som spänner över 30 år i realtid och all annan tid, även framtid. Jag kan ju inte svika mina miljoner läsare när vi nu är framme vid slutet, men samtidigt måste ju detta bli något extraordinärt att bita i för läsaren. Mer kan jag inte avslöja.

Vad vill du att läsaren tar med sig från den?

- Att man läst en bra bok och följt med ända till sista sidan. Jag gestaltar några ämnen som vi alla måste fundera över och försöka nå mycket längre fram i. I romanen finns formuleringar och tankar jag hoppas man kommer ihåg.

Det här är ju fjortonde och sista delen i serien om Erik Winter, så han har ju varit ditt sällskap under lång tid. Hur känns det att säga farväl till honom?

- Med tanke på dramatiken i romanens slutskede får vi återkomma till den frågan när alla har läst. Då svarar jag gärna på frågor.

"Den smutsiga floden är som en smutsig Martini; mycket gin, lite vermouth, lite olivspad"

Om Den smutsiga floden var en drink, vilken skulle det vara?

- Smutsig Martini passar bra i sammanhanget: mycket gin, lite vermouth, lite olivspad. Rörd med is, upphälld i kylt martiniglas med två oliver på en pinne.

Vet du vad du kommer att skriva om härnäst?

- Nästa projekt är "Konditorn – en svensk tragedi" om landet vi levde i, gestaltat utifrån en konditors perspektiv. Romanen innehåller gamla och klassiska recept. Min pappa var konditor.