Åsa Hellberg: "Väninnor är väl bland det bästa som finns?"

I sin tjugonde bok España por favor brinner Åsa Hellberg fortfarande för att utforska kvinnliga vänskapsband, livsval och äventyr - denna gång med det soliga Spanien som fond.

Vad kan du berätta om de tre kvinnliga huvudkaraktärerna i din bok och vad representerar de för dig personligen?

– De representerar vanlighet, tänker jag. Jag har ju skrivit om både fattiga och rika, men så här vanliga har mina karaktärer aldrig varit.

Varför valde du just Spanien som platsen för din berättelse, och hur påverkar den spanska kulturen och miljön berättelsen?

– Spanien för att ”alla vill till Spanien.” Jag har så många bekanta som pratar om det och som också har slagit till. Än så länge påverkar den inte så mycket mer än valet av mat och dryck, bad och ljumma kvällar. Vi får väl se hur det blir framåt i serien.

Dina karaktärer är i 60-årsåldern. Hur speglar detta ålderssegment teman och budskap i boken?

– Några budskap har jag inte, jag är enbart ute efter att underhålla, och jag har alltid gillat att skriva om människor i min egen ålder. Vi är inte så gamla som man ibland beskriver oss.  

Vilka är de största utmaningarna dina karaktärer möter när de överväger att lämna sin trygghet i Fjällfors för ett liv i Spanien?

– Osäkerhet, som i ”man vet vad man har.” Någon ska få barnbarn, hur lämnar man dem? En annan är bara trygg hemma, hur ska hon kunna lämna byn då?

Hur använder du humor och vänskap som teman för att driva berättelsen framåt?

– Jag vet inte om jag är så strategisk när jag skriver, jag berättar en historia och den kommer ur mina fingrar när jag skriver, så jag använder inte något utan har snarare en idé om en ton jag vill hålla. Vänskap har jag nog med i alla mina böcker.

Hur skiljer sig España por favor från dina tidigare böcker?

– Tonen i den här ville jag skulle vara uppåt. Som en kul poplåt som alla kan nynna med i. Jag har förstås delar av det i alla mina böcker, kanske främst i mina tidigaste, och kände att det var dags igen för ett glädjepiller. Författaren behöver ju också underhållas, minsann.

Det här är din tjugonde bok! Hur har din resa som författare förändrats sedan din debutroman Casanovas kvinna?

– Jag gör det här på heltid sedan 2013, det är ju en stor förändring. Men skrivglädjen och drivet är exakt den samma. Jag strävar efter att skriva klart för att själv få läsa igenom. Det är min enda drivkraft och den har jag haft sedan Casanovas kvinna.

Har du planer på att fortsätta historien om de tre kvinnorna i ytterligare böcker

– Japp, det blir minst en bok till.

Du har en förkärlek för att skriva om kvinnliga vänskapsband. Varför är detta tema så centralt i ditt skrivande?

– Det är kul att skriva om fler personer än en, det har jag alltid tyckt blir en rappare berättelse – och jag gillar rappt. Dessutom är väl väninnor bland det bästa som finns? De kan spegla ens sämsta val, höja ens bästa och har man tur finns de kvar när kärlekar dör, barn flyttar ut och man till sist sitter rätt ensam bland flyttkartongerna.