Författarmöte
"Varför är offren ofta kvinnor?"
Hyllade Camilla Grebe är tillbaka med den sjunde fristående delen i serien Flickorna och mörkret. För Bonniers Bokklubb berättar hon om hennes nya bok, hur hennes kärlek till deckare började och vilka författare hon läser om och om igen.
Vad ville du berätta med Flickorna och mörkret?
- Jag ville skriva en spänningsroman som var lika delar traditionell deckare, roadtrip och en historia om att bli vuxen i en värld som inte är alltigenom god. Som vanligt ville jag också att berättelsen skulle vara smart och välskriven, att karaktärerna fick ta ordentligt med plats och att större, djupare frågor genomsyrade berättelsen. Efter att ha skrivit flera böcker förlagda till Sörmland längtade jag norrut och hamnade i Hälsingland. Det var jättekul att lära känna en (för mig) ny del av Sverige.
"Jag började läsa vuxendeckare redan som barn"
Förutom att du skriver listiga intriger är du också briljant på att berätta om mänskliga relationer och karaktärerna är nyanserade och har egna röster. Var det självklart att du ville skriva just kriminalromaner?
- För mig var det självklart. Jag började läsa vuxendeckare redan som barn och har alltid älskat genren. Jag minns hur jag plöjde Sjöwall Wahlöö som åttaåring, hur jag var livrädd men ändå inte kunde sluta läsa. Och kärleken till spänningslitteraturen har bara vuxit med åren. Som yrkesverksam författare trivs jag väldigt bra i genren. Jag har aldrig känt mig begränsad – deckaren är ju bara ett format, den går att fylla med lite vad som helst, samhällskritik, en kärlekshistoria, ett poetiskt språk. Möligheterna är oändliga!
Vad var största utmaningen med att skriva Flickorna och mörkret?
- Som så ofta är det detaljerna som gör skillnaden: Känns dialogen trovärdig? Behöver berättelsen mer utrymme eller ska något avsnitt kortas? Avslöjar jag för mycket eller krävs fler ledtrådar för att förstå skeendet? Det handlar om hundratals små avvägningar, vägval som är avgörande för att boken ska bli så bra som den bara kan bli. Sådant som inte går att fuska sig igenom, eftersom kvalitet kräver tid och omsorg.
Om Flickorna och mörkret var en dryck, vilken skulle den vara?
- En slät kopp termoskaffe i en bil på en snöig väg någonstans mellan Bollnäs och Ljusdal.
Om du inte var författare, vad skulle du vilja jobba med då?
- Något kreativt, kanske arkitekt eller formgivare.
Det här är sjunde fristående delen i serien Flickorna och mörkret. Vilken tycker du är den röda tråden som binder dem samman, förutom polisen Manfred Olsson?
- Man kan säga att serien binds samman med ganska lösa knutar av personerna som befolkar böckerna. De går in i och ut ur skuggorna i böckerna och vem jag lägger tonvikten på skiftar. Det har varit ett sätt för mig att inte fastna i ett slentrianbygge, för att kunna överraska både läsaren och mig själv. Tematiskt kan man kanske peka på mitt intresse för psykologin bakom brott; vad som driver en person att begå den värsta av tänkbara handlingar. Och kanske ställa sig frågan varför offren så ofta är kvinnor.
Skriver du redan på något nytt?
- Nej, jag kan aldrig hålla mer än en bok i huvudet. Men nu börjar det bli dags att fundera på nästa!
Vilka tre böcker vill du ge bort i julklapp och till vem?
- Min son, som gillar poesi, får ”Växla Ringar Med Mörkret” av Bruno K: Öijer. Dottern, som hellre läser relationsromaner än deckare, får ”Intermezzo” av Sally Rooney och pappa som är väldigt historiskt intresserad får boken om Elsa och Nathaniel Beskow.
Kort om Camilla Grebe
Född: 1968
Bor: Lissabon, Portugal
Familj: Sambon Mikael, sonen Carl-David (31), dottern Josephine (23) och bonusbarnen Louise (27) och Jacob (29).
Författare du alltid läser: Dennis Lehane, Åsa Larsson, Johan Theorin, Joyce Carol Oates, Ian McEwan, John Ajvide Lindqvist, Kristina Ohlsson, bara för att nämna några. Listan är lång och rymmer många olika typer av litteratur. En författare som har inspirerat mig mycket är Inger Alfvén, hon skrev briljanta psykologiska dramer som ofta hade spänningsinslag.
Bok som gjort avtryck: Jag läste nyligen Helena Henschens bok ”I skuggan av ett brott” om de von Sydowska morden. En fascinerande och välskriven historia som väcker lika många frågor som den besvarar. Rekommenderas!
Vill läsa härnäst: Nu ska jag läsa Keplers nya (om jag vågar).
Beskriv dig själv med tre ord: Envis, nyfiken, amatörläkare som gärna diagnosticerar mina vänner med hjälp av Google.
Dold talang: Jag är utbildad sommelier, även om jag aldrig har jobbat i yrket. Och så talar jag numera också portugisiska.
Läs också författarintervjuer med:
Katarina Widholm